Archive for the ‘Vardag/skola/jobb’ Category

Who cares about customers?

november 16, 2010

You would think that in a global economy like ours, if you buy a global brand of some product it would work anywhere on the globe wouldn’t you? Well, that’s  not how it works. I bought a HP printer in the US and thought it would be a piece of cake to bring it to Sweden. But it turned out I can’t buy the printer cartridges anywhere!

3 American and 2 European cartridges - can you see the difference?

Even though there are a million different versions of cartridges for different printer models, there are also different cartridges for the same printer model in different regions of the world! So I have to get the printer de-regionalized, whatever that means…  That’s necessary in order to be able to use European cartridges in my American printer. So I turned to HP’s helpdesk. They always promise to get back to you within one business day. Which they usually do. If you’re lucky, a correspondence with 10 mails only takes two weeks. Unfortunately it didn’t work after our long mail conversation.

Finally they revealed to me that there is actually telephone number I can call instead of this tedious mailing. And after following step-by-step instructions over the phone, I hopefully waited for the magic code that would be mailed to me. It didn’t come.

So I contacted them again. And we went through the whole procedure again. And now I’m waiting again…

My conclusion is, HP doesn’t only make very expensive cartridges and make it very complicated by having so many versions. They also want to make it complicated to bring their products over the borders. And even more complicated to reach their help desk. Who cares about customers? They’re just a nuisance anyway, aren’t they?

Right now I really need my printer for my work. Very frustrating. I wish I could just forget about the whole thing, find a sunny spot and relax just like Mr S:

I'm an expert when it comes to chillin'

 

 

Lunch date

oktober 14, 2010

It’s a gorgeous day today! Sunshine and sparkling fall colors. Today is just too nice to sit inside all day.

My lunch dates

So me and my lunch dates, Ann-Britt and Tamtam decided to sit outside for lunch today.

Tamtam

”It smells so delicious outside the restaurant – why can’t a dog have a little lunch here too? (Even though I just had one.)”

Ann-Britt

We also met this little puppy:

Papillon baby

Some days life just seems better than ever :-). A little sunshine and some nice company sure does the trick.

Hej då Rochester!

juli 28, 2010

Det finns mycket som är fint och mysigt i Rochester och Pittsford där vi bor. Mycket man vill hinna med innan flyget går. Mendon Ponds Park är ett av favoritställena. Man behöver inte alltid älga fram på stigarna (som vi oftast gör) – man kan också ha en liten picknick…

Solnedgångspicknick

…och titta på solnedgången, samtidigt som rådjursflocken har rådslag på ängen, ekorrarna skuttar jämfota i gräset och glada labradorer rusar ut i vattnet och skrämmer slag på Canadagässen.

Många materiella ting ska man göra sig av med: en hel drös med möbler, elektriska apparater som dammsugare, strykjärn, CD-spelare, kaffekokare osv osv (som ju inte fungerar i Sverige). Bilen funderade jag ett slag på att ta med hem. Det var ju förfärligt mycket pengar att förlora på värdeminskning på bara ett år. Men bilhandlaren erbjöd sig att köpa tillbaka och då slapp jag allt administrativt jox på köpet.

Men platser och prylar i all ära – det är människorna som det är svårast att säga hej då till. Det blev ett nästan löjligt intensivt program de sista veckorna för att hinna träffa alla.

Familjen Riggins

Till skillnad från när vi åkte hit och visste att vi skulle se alla svenska vänner om ett år igen, så har vi ingen aning om när vi kan komma tillbaka hit. John släpper USA-marknaden helt och hållet nu och ägnar sig åt nya utmaningar. Så några jobbresor hit blir det inte. Men adjö kan man inte säga, det blir alldeles för sorgligt. Det får bli: På återseende!

Tillbaks på ruta 1

juli 12, 2010

Det känns avlägset nu. Men vi tillbringade faktiskt en och en halv månad på ”paper-plate basis” här, medan alla våra prylar satt fast i tullen i New York. Vi hade det som rymdes i våra resväskor plus en del hyrda möbler att reda oss med. Plus några köksprylar som vi lånat av grannen. Och det gick förvånansvärt bra. Nu är vi där igen.

När vi åkte hit packade vi allt själva och var också tvungna att skriva upp exakt vad som fanns i varje kartong. Nu har vi mer grejor med oss tillbaka så vi får ha en egen container av den mindre storleken i stället för en massa lösa lådor. Det betyder också att vi inte får packa själv – flyttfirman ansvarar för att det inte finns något brandfarligt eller några illegala droger eller annat skumt i containern, samt att de skriver alla listor.

Pack-gänget

Allt som inte ryms i kartongerna förpackas minutiöst. Det ser nästan ut som  julklappar i brunt papper…

Bruna "julklappar" (skidorna och en av cyklarna)

Det tog fyra karlar en hel dag att göra detta. Skönt att slippa, även om det känns skumt att ha någon annan som packar ens grejor.

Sedan stod alla paketen och kartongerna här över helgen och idag kom de som lastade containern. Johns MC får åka med. Vilket besvär!

Flyttlåda för hojen

Sedan var det dags att få in det sista i containern. MC:n var förstås värst…

hej-å-hå

I 30-graders värme är det ingen avundsvärd uppgift att vara flyttkarl (och en flyttkvinna hade de också). Men nu är grejorna på väg. Hoppas att det inte tar två månader i den riktningen också.

Nu ekar det i huset. Det är lite vemodigt. Vi kommer att sakna mycket här. Det är ju en mycket mer definitiv flytt än när vi lämnade gamla kära Göteborg, som vi visste att vi skulle komma tillbaka till snart.

Mysande misse

Och Silver gillar att han kan vara ute så mycket här – här är det ju bara att öppna altandörren och knalla rakt ut. De jättestora fönstren där han kan spana på fåglar och ekorrar är också toppen, plus de härliga mattorna …

Listor, listor, listor

juni 28, 2010

Det blir något enklare att flytta hem än att flytta hit. Men det är ändå MYCKET som ska fixas. Meddela skolorna här – och där, ordna hämtning av möblerna, adressändring, sälja så många som möjligt av de köpta möblerna och hushållsprylarna, sälja bilen, säga upp alla försäkringar, el, bredband, TV, telefon, mobiler, sophämtning, och så vidare och så vidare.

Och så ska man till veterinären ett par gånger för att ta blodprov (ska se att Silver fortfarande har antikroppar mot rabies), få hälsointyg och så avmaska det lilla kattskrället. Fast när i hela fridens namn skulle han ha fått mask…

"Skulle en fräsching som jag ha mask???"

Det blir packningslistor, checklistor, att-göra-listor för att komma undan den där gnagande känslan av att man glömmer bort något viktigt.

Men en sak är väldigt bra. Och det är att vi bara hyr huset här, så vi har inget hus att sälja och gamla kära huset där hemma står också, enligt säker källa :-), kvar och väntar på oss. Med alla de trevliga grannarna.

Jag kan erkänna att det jag oroade mig mest för på resan hit, var hur Silver hade det i sin bur nere i djurfraktutrymmet. Det var väl ingen höjdare, tyckte Mr S. Fast det gick ju ändå bra. Men det är oroligt nu med. Flygen här i USA är  katastrofala, försenade stup i kvarten och man missar anslutningar för jämnan. Tänk om Silver och vi inte kommer med samma plan… Fast allt grejar sig, det brukar ju göra det. Och han är ju rätt morsk trots allt, den lille pälskillen.

"Allvarligt talat, ska jag ha en så här löjligt rosett på mig?"

"Jag skulle ju bara ta mig en slurk färskt vatten."

Svensk midsommar i USA

juni 27, 2010

Lite undrade vi innan: skulle våra amerikanska vänner tycka att det var helkonstigt att fira midsommar. Men det blev hur bra som helst!

De fick sig till livs både sill, snaps och knäckebröd (fast vi helgarderade med ett antal rätter, som till exempel svenska köttbullar eftersom vi vet att rå fisk möts av viss skepsis). Och det blev både snapssång…

Hell and Gore

… och dans runt midsommarstången…

Dansen går...

… och tipspromenad och en massa tävlingar. Våra vänner gav sig i kast med alla utmaningar med stor entusiasm. Det var jätteroligt!

Lollo och hennes vänner klädde en midsommarstång, som i ärlighetens namn var betydligt finare än många av dem vi har haft hemma. Dels ville vi väl visa hur en midsommarstång ska se ut, men sedan finns det också massor med blommor här. Det är ju något vi inte brukar vara bortskämda med hemma.

Lollo, Josie, Kera och Indiana.

It’s a wonderful world

juni 14, 2010

Det börjar närma sig

juni 13, 2010

Innan vi flyttade hit var det flera som sa att det är dumt att bara flytta utomlands för ett år. Men innan man vet hur man ska trivas är det ju vanskligt att skriva på kontrakt för mer eller hur? Nu med facit i hand kan man konstatera att det ligger något i det.

De första tre månaderna var det MYCKET strul. Och de sista tre månaderna är man redan delvis på väg. Det blir  mycket ”det där kan vi inte var med på för då har vi redan åkt” och ”det blir sista gången vi kan göra detta” och så säger man en massa adjö. Här är t ex en bild från körens avslutningsbankett där det var många vänner att säga hej då till. En del har man precis börjat lära känna.

Bordskompisarna på banketten

Plus att man börjar gruva sig för allt som ska fixas inför själva flytten. Och då känns det hela rätt kort i förhållande till att strul och jobb. Nu har jag börjat bocka av saker och ting från checklistan: Avboka el och gas, sophämtning, kontakta veterinären, säg upp TV, telefon, internet, mobiltelefoner, meddela skolorna osv osv osv. I ärlighetens namn är listan  kortare än när vi åkte hit dock.

Men nu tänker jag inte fundera så mycket på det, utan tänker bara glädjas åt allt fantastiskt vi har fått uppleva här, allt vi har lärt oss och alla spännande människor vi har träffat. Det är ju en dryg månad kvar och man kan inte låta den tiden förpestas av att tänka på packning och checklistor…  Det återstår en hel del kul.

Och när vi kommer hem ser vi jättemycket fram emot att träffa alla goa vännerna och familjen. Och kören. Och ridkompisarna. Och de trevliga grannarna. Har redan bokat in syster-med-familj-besök :-). Och en ridkurs.

Och godiset är godare… Här är en leverans från Sverige med bilar och saltlakrits:

En som är lyckligt ovetande om annalkande veterinärbesök med fler vaccinationer och avmaskning (larvigt eller hur – hur i hela fridens namn skulle han kunna få mask??) och LÅNG, otäck flygresa igen är Mr Silver. Här är han i stället mycket missnöjd över att matskålen är tom. Få kan se så tragiska och anklagande ut som han.

Missnöjd katt

Men oftast är det enkelt att åtgärda:

Nöjd katt

Ährm, det var inte igår…

juni 4, 2010

Det var nu några dagar sedan det var Memorial Day, men jag tycker inte jag kan hoppa över den. Det är dagen då amerikanarna hedrar de soldater som deltagit i de många krigen. Och hur mycket jag än ogillar krig, så kan jag ju förstå att man vill ära dessa människor. Fast det är lite kluvet, eller hur…

Vi började dagen med att titta på Pittsfords egen parad. Här fick man se gamla krigsveteraner…

Veteraner

scouter, stans politiker och andra ”viktiga” personer, brandkåren, poliser, kommunalarbetare med olika arbetsfordon (jodå!) orkestrar i massor förstås…

En orkester och kommunhuset

människor i historiska dräkter – lite svettigt i den 30-gradiga värmen…

historiska figurer

och paraden avslutades med att alla tågade till Pittsfords kyrkogård för diverse tal och ceremonier…

Pittsfords kyrkogård

men där kände vi att vår nyfikenhet tog slut. Och vi hade mer på agendan för grannen hade en kombinerad inflyttningsfest och glassbjudning för sina grannar och vänner. Det var trevligt. Såhär festfina var deras två vovvar:

Patriotiska vovvar

Och frampå kvällskvisten var vi bjudna till Johns kollega Terry och hans fru Linda. Terry som är gammal marinsoldat avstod från dagens alla parader för att ägna MÅNGA timmar åt att stå och grilla till oss. Ty på Memorial Day ska man ha en rejäl barbeque. Det var rart tycker jag.

Proffsgrillat!

Efter middagen fick vi kolla in vapenarsenalen i den rejäla kassaskåpet – Terry håller på med sportskytte och är som sagt gammal marinkårssoldat. Jag tycker egentligen att vapen är rätt ruggiga. Men är man från Texas har man en annan infallsvinkel på det hela.

Ett litet skjutetyg

Lite kul var denna lilla ”flaregun” som man nästan fick ha pincett för att montera och som man kan ha som nödraket på en båt:

Fyrverkeripistol

Terry är faktiskt en kul kille som har en stor distans till det där med vapen. Och våra nyfikna barn undrade naturligtvis om det är så att man får skjuta vem som helst som dyker upp oanmäld på ens ägor i Texas. Det får man alltså inte, om det är fler som undrar det. Men man får, enligt Terry, skjuta om man känner sig hotad till livet. Så egentligen är väl inte skillnaden så stor mot NY state när det gäller själva lagstiftningen. Möjligen hur den tillämpas.

Vi fick prova diverse leksaker också, som Wii-bowling och så denna fyrhjuling som blev mäkta poppis:

Fyrhjuling

Så sammanfattningsvis får vi säga att Memorial Day var en kul dag!

En magnifik dag!

maj 16, 2010

Ah! Runt 20 grader idag och strålande solsken. Vi började dagen med lite ridning på Hickory Creek stables.

Lollo och Blossom

Ernie, Blossom och Cactus

Om man just har köpt en MC, så är det svårt att skilja på stilarna…

Harley-ridning

Vår granne skojade med oss och sa att varje gång de ser oss är det med en ny sorts hjälm på skallen, ridhjälm, cykelhjälm, skidhjälm, MC-hjälm…

Faktum är att igår lyckades John övertyga mig om att testa MC:n och ta en liten sväng ner till Starbucks i Pittsford Village. Det var en trivsam tur även för en som inte är någon MC-entusiast.

På väg till "the Village"

Den enda som slipper hjälmtvånget är Mr S.

Gos