Archive for the ‘Sång’ Category

December fun

december 16, 2010

So much fun going on in December… Here are just some examples:

After months of preparations we finally had our Christmas Concert. It went very well. I believe that we had a  good mixture of up-tunes and ballads, traditional and modern songs, chorus and smaller groups, fun and serious songs.


Our quartet sang too, and here’s the music committee (directors and section leaders) singing Ave Maria:

Fredrik’s new school, Samskolan, had their annual Lucia dance, where all the students do Swedish folk dances dressed in folk costumes. I must confess I thought this might be a bit nerdy, but they were really good – they did some quite complicated dances – and they actually looked very nice in their costumes. And they seemed to have a great time!

And since I like our Lucia tradition, I was pleased that they also had a Lucia pageant . And a good one too!

Personally I don’t feel too stressed up about Christmas. My sister’s family will come here and we always have a great time. There aren’t really any ”musts”. Except for some serious Scrabbles tournaments of course.  Louise has already taken care of decorating the house. Here she’s baking Lucia rolls. Yummy!

There has even been time for some other fun stuff – like the last round of the style jumping series. Little Grandessa was really wild and crazy (probably because of the very cold weather) when we were warming up – kicking, bucking and running around like a maniac. I was actually a bit worried for a while. But once  in the arena we pulled our act together, flew over all the fences and got our third clear-round. Very happy :-)!

Waiting for the ready-signal

So much fun already. And more to come…

Barbershop rocks!

oktober 18, 2010

Choir retreat this week-end. Just singing, singing, singing. And partying. Since we’re having a big Christmas concert in a month and a half, it was mostly Christmas music.

 

The whole body needs warm-ups, not just the vocal cords.

 

 

Learning a new song

 

 

Small group making a new interpretation of Mary's Lullaby, featuring our youngest member

 

The weather is always great when we have choir week-end retreats. It never fails. Except for that one time when there was a snow-storm…

Lunch in the sunshine. (Something suspect on the plate?)

 

And of course good food and partying in the evening are important parts of the package. You might think that after a whole day of singing, people would be tired of that. But that’s not the case. Our parties mean singing songs that have been skipped from the repertoir long ago (and maybe ought to be buried and forgotten by now). And several constellations making more or less rehearsed performances. Here’s the music committee (section leaders and directors) making a very new interpretation with new lyrics to an old song.

 

Surprise performance by some "rock stars"

 

Several chorus members suggested that we have a rock’n roll theme for our next competition package. Well, I don’t know if barbershop-rock’n roll is a winning concept. But we sure had fun :-).

Thanks Julia for the pictures!

Svensk midsommar i USA

juni 27, 2010

Lite undrade vi innan: skulle våra amerikanska vänner tycka att det var helkonstigt att fira midsommar. Men det blev hur bra som helst!

De fick sig till livs både sill, snaps och knäckebröd (fast vi helgarderade med ett antal rätter, som till exempel svenska köttbullar eftersom vi vet att rå fisk möts av viss skepsis). Och det blev både snapssång…

Hell and Gore

… och dans runt midsommarstången…

Dansen går...

… och tipspromenad och en massa tävlingar. Våra vänner gav sig i kast med alla utmaningar med stor entusiasm. Det var jätteroligt!

Lollo och hennes vänner klädde en midsommarstång, som i ärlighetens namn var betydligt finare än många av dem vi har haft hemma. Dels ville vi väl visa hur en midsommarstång ska se ut, men sedan finns det också massor med blommor här. Det är ju något vi inte brukar vara bortskämda med hemma.

Lollo, Josie, Kera och Indiana.

Laddar för finalen!

maj 22, 2010

Det gick bra i torsdags! Den här rubriken hade Democrate and Chronicle: ”Choir deliver powerful performance”. Om du klickar på länken kan du läsa hela recensionen. Vi fick jättelånga stående ovationer. Sån’t känns trevligt :-).

Ikväll är det dags för sista konserten av Verdis requiem och sista framträdandet för mig med ROS. Sedan kommer det nog att kännas rätt tomt. För dirigenten Christopher Seaman är det också sista konserten innan han tänker pensionera sig, så han lär väl få lite extra applåder.

Efter en hopplektion i gassande sol och 27 graders värme i morse var jag rätt mör ett tag. Skojigt men i varmaste laget. Men efter en lunch på altanen och ett par timmars softande känner jag att jag har piggnat på rätt bra igen.

Så nu är jag redo för kvällens utmaning igen.

Kul med requiem

maj 20, 2010

Ikväll och på lördag blir det de sista konserterna med Rochester Oratorio Society för min del. Verdis Requiem. För att vara en begravningsmässa är det väldigt teatralisk och bitvis riktigt munter musik. Kul att sjunga! Med rep måndag, tisdag och onsdag ska väl även de sista bitarna ha fallit på plats nu hoppas man. Lite bilder från Eastman theather igår :

Endast de tuffaste brudarna kan vara back-row-babes, eller hur?

Back-row babes

Såhär ser det ut åt andra hållet:

Sneek peek på orkestern:

Vi skojade lite om att bassolisten såg ut som en Viking. Någon insatt person berättade att han är norrman. (Jag kanske ska dra lite Norgevitsar för honom moahaha.) Här pratar han med dirigenten, Christopher Seaman. Som f ö tycks nöjd med att hans hemland Storbritannien nu äntligen fått en regering med det rätta uttalet.

Basviking och dirigent

Takkronan skulle passa i Phantom of the Opera, eller hur?

Hittills har det varit stående ovationer vid alla våra konserter. Det är lätt att vänja sig vid. Jag berättade för min dirigentkompis därhemma att jag kommer att bli hemskt missnöjd om vi inte har stående ovationer på varje konsert hemma nu. Hon tycker säkert inte alls att jag är en dryg typ :-).

Det blir nog kul ikväll.

Livet är en fest…

maj 12, 2010

…åtminstone kan man konstatera att det blev en del smaskigheter de senaste dagarna. Mors Dag var det i söndags här i USA. Då tillredde familjen en 3-rätters festmåltid till moi:

SuperMom

Hähä, om ingen annan säger det, så får jag ju säga det själv. Det blev laxmacka, fläskfile med örtkryddad röra och linssallad samt hallonpannacotta. ”Gör det inte enkelt för min skull,” sa jag anspråkslöst. Här sliter de med läckerheterna:

Tillfälliga köksslavar

Det är nog onödigt att påpeka att det var delikat. Han som alltid brukar sitta i högsätet när vi har finmiddag i matrummet hade inte tid att sitta med så länge denna gång. Han försvann.

Vart tog Silver vägen?

Aha!

Redan dagen efter var det dags för tårta igen: Vår körackompanjatör, Richard Wolfe, ska pensionera sig efter att ha lirat piano med kören i 50 (!!) år.

Richard-tårta

Som vanligt var det min samåkningskompis Elise som fixat med fika och annat. Här får hon äntligen en lugn stund och kan smaka på den magnifika tårtan själv:

Elise Rosenfeldt

Och här är jubilaren/pensionären själv tillsammans med några av hans fans. Han är en jätteskicklig pianist, så egentligen undrar jag hur han har stått ut i alla år med att sitta och kompa på körrepetitioner – han gör förstås annat också men ändå – 50 år…

Richard och beundrarinnor

Barbershophelg

maj 3, 2010

Så var vi då framme vid dagen D, eller rättare sagt dagen T, som i Tävling. Harmony Inc’s tävlingar hölls i lilla orten Batavia, som för tillfället luktade kraftigt av gödsel. Det är ju dags för det på åkrarna, men det gav en något oglamorös känsla när man anlände till byn…

Tävlingen ägde rum i byns skola, som inrymmer såväl grundskola som high school. Rätt gulligt. Men aulan var stor och alldeles utmärkt för ändamålet. Men det hela kändes ändå mycket enklare och mer avspänt än Sweet Adelines tillställningar.

Tävlande nr 10 utanför sitt klassrum/omklädnings- och uppsjungningsrum

Som tävlande nr 10 av 15 såg vi bara 5 andra kvartetter. De var tämligen tråkiga. Jag tycker att våra två sånger gick helt OK, ungefär som jag hade väntat. Vi var inte allt för nervösa och det lät rätt hyggligt. Poängen var sådär och räckte inte till någon framskjuten placering, men med den korta tid vi har haft på att sjunga ihop oss tycker jag att det var helt OK. Vårt mål var ju att åka dit och underhålla och förstås ha kul själva. Och en av domarna sa att det var uppenbart att  vi var den enda kvartett som kommit dit för att uppträda och underhålla. Våra sånger gick hem bra hos publiken och det blev många glada skratt.

Efter en middag på Dennis (inte direkt någon hälsokostmåltid kan jag avslöja) åkte mina kvartettkompisar till sitt hotell för att delta i körtävlingen på lördagen medan jag körde hem i den sena natten, tillbaka till Rochester.

Och så upp på lördag morgonen för att i stället åka till Sweet Adelines stora körtävlingar (jo, det var så klantigt ordnat detta år att båda organisationerna hade sina tävlingar samma helg). Men eftersom massor av duktiga körer plus de två körer som jag har coachat några gånger ingår i SA:s region 16 (stora delar av New York State samt Ontario-regionen i Canada), ville jag inte missa denna tävling, trots att jag var duktigt trött och seg på lördag morgonen. (Och dessutom missade min hopplektion.)

SA:s tävlingar var i ett stort kongresscenter i Syracuse, som ligger 1 1/2 timmes bilfärd från Rochester. En helt annan typ av evenemang… Och långt: 25 körer på scen om man även räknar in North Metro som uppträdde i egenskap av förra årets mästare. De brukar ofta kamma hem världmästerskapstiteln också. Jag har aldrig sett en så stor barbershopkör på scen. De jag frågade i kören visste inte själva hur många som stod på scen denna dag, men trodde att det var runt 160 personer. Och de lät helt fenomenalt. Så synkade att man hörde vartenda ord klockrent trots att de är så många. Fantastisk koreografi, dynamik och soundet var förstås helt otroligt. Men det var verkligen många körer som höll hög klass. Jag var lite förvånad att se att canadensarna hade så många stora och även jättebra körer.

Innan jag åkte trodde jag nog att det skulle kännas lite ensamt att åka iväg och kolla på tävlingarna sådär. Men det visade sig att man alltid hittar folk att snacka med på sådana tillställningar. Det var inte det minsta ensamt.

Mina vänner i Image city, under ledning av Maggie Swift var nöjda med sin insats även om de ligger långt efter toppen.

Image City

Och det var väl vännerna i Rochester Chorus också. När man ser dessa två pyttekörer (jämfört med North Metro) som en gång varit en enda kör, är det svårt att tro att de vunnit region 16:s tävlingar 6 gånger. Men mellan 1977 och 1992 var det nästan så att de alternerade med North Metro om att kamma hem segern. Vad som egentligen hände är lite oklart. Men jag vet att Maggie Swift slutade och någon mindre trevlig dirigent tog över. Då delades kören och sedan tycks det mesta ha gått utför. Då bad den ena kören att hon skulle komma tillbaka, vilket hon gjorde fast hon egentligen ville pensionera sig även från barbershopvärlden. Den andra kören leds av Sue Melvin som jag numera känner rätt väl och som även dirigerar mina kvartettkompisars kör.

Det finns förstås mycket mer att berätta om detta, men det får räcka såhär.

Båda körerna blev mycket glada över att jag kom och hejade på dem. De trodde nog att jag gjorde det bara för att vara snäll och uppmuntrande, men i själva verket åkte jag ju till tävlingarna för att jag själv var så nyfiken. Fast det är väl bra när folk tror att man är mer godhjärtad än man är :-).

Nu återstår att få en rapport från mina svenska körkompisars tävlingsäventyr i region 32 nästa helg. Men för egen del återgår livet till det normala nu. Jobb, vardag. Och så är det väl dags att börja ta itu med Verdi också.

Mycket musik minsann

april 28, 2010

Förra måndagen: gemensam genrepskonsert med körerna Image City Chorus, Rochester Chorus, Rochester Rhapsody, Seneca Soundwaves, kvartetten Fusion och så vi, Lucky Break.

Vännerna i Image City chorus

Kvartettkompisarnas kör Rochester Rhapsody

Lucky Break

Söndag: kvartettrep, måndag: rep med Rochester Oratorio Society, tisdag: sjunga för herrkören Genesee Chorus, onsdag (idag) kvartettrep och så slutligen i övermorgon, fredag: kvartettävling.

Här är Genesee Chorus, som snällt ställde upp som ytterligare en försökskaninspublik:

Genesee Chorus

Och här sjunger vi för dem:

Konserten med de andra körerna gick riktigt bra. Framträdandet igår gick däremot riktigt dåligt… Vi får väl skylla på att vi alla kom stressandes från olika håll och inte hann sjunga något ihop innan. Om vi betraktar det som vårt egentliga genrep, så kan tävlingen inte annat än gå bra, eller hur?

”If you have a bad dress rehearsal, that means you’ll have a terrific opening night.”

Genrep

april 19, 2010

Jahapp, så ikväll är det då genrep. Driftiga dirigenten Sue Melvin har samlat Rochesters tre barbershopkörer plus en från Seneca samt två kvartetter (min och hennes egen) till en genrepskonsert för att toppa formen inför barbershoptävlingarna som är den siste april.

Coach Melvin

Igår hade vi vår sista coachningssession med Sue. Vi har kommit rätt långt sedan vi började sjunga tillsammans. Att det sedan inte kommer att räcka till några höga poäng är ingen katastrof. Vi kommer att sjunga ett komedipaket som jag tror kommer att lätta upp stämningen lite, eftersom sådana där kvartettävlingar brukar bli lite enahanda efter ett tag. Vi har ett paket där vi liksom driver med själva företeelsen att sjunga barbershop. Det gäller bara att hålla sig för garv själv, vilket ju kan vara svårt om det sitter någon i publiken som har ett jätteknasigt skratt :-).

Vi är jätteklämmiga, side by side

Trött på stämsång nu - go away!

Äntligen får JAG vara stjärnan!

Slitigt med sång. Man måste tänka på att kolhydratladda också, eller hur?

Pizzapaus

Här är Kristin (tenor), Gail (bariton), Mike (”junior-coach”), Rosalie (Bas), Sue (coach) och jag (som sjunger lead). Och ett par näringsriktiga (?) pizzor.

Så nu får vi se hur kvällens genrep förlöper…

Classical Idol

mars 29, 2010

Jag var på ett kul evenemang i helgen: Classical Idol. Det är en tävlingt för unga sångare inom den klassiska genren som tävlar på ett liknande sätt som American Idol. De sjunger en sång och sedan får juryn tycka till. Publiken får också rösta fram sin favorit.

Något 50-tal sångare från hela USA hade skickat in CD och en ansökan. Ett 20-tal hade gått vidare till semifinal och i finalen som vi såg var det 10 kvar. Det var ett väldigt varierande fält när det gäller personligheter och val av sång. Men de var alla ruggigt duktiga. Och juryn var snällare än American Idol… (fast egentligen är de väl rätt snälla där också när det har gått så långt som till final?).

Här är pianisten, Jamie Johns, andrapristagaren Toby Newman och vinnaren Jonathan Beyer.

Ett syfte med tävlingen är att ge duktiga sångare en möjlighet att synas och få en skjuts i karriären samt även få bra feed-back från juryn. Och ett annat syfte är att göra klassisk musik lite mer tillgänglig även för personer som inte lyssnar på den genren. Musik är en stort i Rochester, bland annat för att Eastman School of Music utbildar så många duktiga musiker.

Getinge var en av sponsorerna, stod för andrapristagarens pris närmare bestämt. Och Toby Newman var mycket rar och ville gärna skaka tass med John: