Archive for juli, 2010

Hej då Rochester!

juli 28, 2010

Det finns mycket som är fint och mysigt i Rochester och Pittsford där vi bor. Mycket man vill hinna med innan flyget går. Mendon Ponds Park är ett av favoritställena. Man behöver inte alltid älga fram på stigarna (som vi oftast gör) – man kan också ha en liten picknick…

Solnedgångspicknick

…och titta på solnedgången, samtidigt som rådjursflocken har rådslag på ängen, ekorrarna skuttar jämfota i gräset och glada labradorer rusar ut i vattnet och skrämmer slag på Canadagässen.

Många materiella ting ska man göra sig av med: en hel drös med möbler, elektriska apparater som dammsugare, strykjärn, CD-spelare, kaffekokare osv osv (som ju inte fungerar i Sverige). Bilen funderade jag ett slag på att ta med hem. Det var ju förfärligt mycket pengar att förlora på värdeminskning på bara ett år. Men bilhandlaren erbjöd sig att köpa tillbaka och då slapp jag allt administrativt jox på köpet.

Men platser och prylar i all ära – det är människorna som det är svårast att säga hej då till. Det blev ett nästan löjligt intensivt program de sista veckorna för att hinna träffa alla.

Familjen Riggins

Till skillnad från när vi åkte hit och visste att vi skulle se alla svenska vänner om ett år igen, så har vi ingen aning om när vi kan komma tillbaka hit. John släpper USA-marknaden helt och hållet nu och ägnar sig åt nya utmaningar. Så några jobbresor hit blir det inte. Men adjö kan man inte säga, det blir alldeles för sorgligt. Det får bli: På återseende!

Glas i alla färger och former

juli 28, 2010

John blev utröstad med 3 mot 1 när det gällde att åka till Boston och Cape Cod sista veckan. I stället ville vi andra hinna umgås så mycket som möjligt med våra vänner och turista lite i närområdet.

glaskonst

En utflykt till glasmuséet i Corning (cirka 2 timmar söder om Rochester) blev en lyckad kombination av båda. Louise tog med sig sin vän Kera och Fredrik tog med sig sin flickvän Grace. Och jag tog väl med mig John då ;-). Fast vi fick köra varsin bil…

Mer glaskonst - ett schackspel

Muséet är jättestort och rymmer alla tänkbara former av glas. Redan i det antika Egypten och Babylonien (och alla andra antika kulturer) gjorde man tydligen glas. Här finns allt från det allra äldsta till det allra modernaste, bruksföremål, svindyrt konstglas, roligt glas, vackert glas och förstås en del hiskliga kreationer. Vill man lära sig mer om tekniska frågor när det gäller glas – hur man tillverkar det förstås, hur man gör glas som håller för rymdraketer och andra mer udda användningsområdet, så fanns det en stor utställning om sådant också.

Självklart visade de också hur man gör glas och den som ville fick också, mot en viss kostnad, prova på att göra en egen glaspryl. De fyra ungdomarna fick göra varsin glasblomma.

Glasblåsarna gör sig redo

Mer sommarläger

juli 28, 2010

Elise tyckte att vi skulle hinna med ett besök till innan vi drog vidare till Sverige. Hon bjöd också in Eric som är dirigent i ROS och hans fru Robin – jättetrevliga båda. De bodde flera månader hos Elise och Stephen när de var nyinflyttade i Rochester för fyra år sedan. Stämmer precis med min bild av Rosenfeldts – generösa, gästfria och helt enkelt toppenmänniskor.

Tålmodigt körde de runt oss i Keuka Lake, så att vi fick prova bl a tubing. Hur kul som helst!

På deras mark har de en bäck som slingrar fram genom en fantastiskt vacker skog – så en creek hike ingår i äventyren som erbjuds på Rosenfeldts sommarkollo:

Eric och Robin

Sen finns det gott om firrar i sjön, vilket vissa tycker är kul.

Och självklart en massa god mat :-).

Sommarläger

juli 15, 2010

När Elise Rosenfeldt bjöd in oss till sin sommarstuga förväntade jag mig just en stuga. Men det var ett jättestort, fantastiskt vackert hus. Det har massor med stora fönster som vätter ut mot Keuka Lake. Hade jag varit i inredningsreportage-branschen, skulle detta hus vara en önskedröm.

För oss blev det en härlig dag med en massa vattenaktiviteter:

Fredrik och Steve paddlar

Landkrabborna seglar

Och en massa god mat – Elise är inte den som låter gästerna svälta…

27 grader i vattnet så man behövde inte frysa när man badade… Och dagen avslutades i den närliggande lilla staden Penn Yan och en lättare kvällsmat på en pub där.

Penn Yan

Konstfestival

juli 15, 2010

Förutom att pyssla med flytten försöker vi förstås träffa våra vänner så mycket som möjligt innan det är dags att hoppa på planet. Tillsammans med Ro, hennes man, dotter och dotterdotter besökte vi Corn Hill Arts Festival. Corn Hill är ett område som, liksom Haga i Göteborg, en gång var ett nedslitet arbetarområde och nu är renoverat och kulturminnesmärkt (eller vad man nu kallar det här).

Smyckeskonstnär

Ungefär 400 konstnärer visar upp sig här och de blandar verkligen högt och lågt – fin konst och tingel tangel, tavlor, smycken, trämöbler och fotografi. Fast blandningen är i och för sig rätt kul. Här visar ett capoeira-gäng upp sig också. Det är ju också en slags konst. Eftersom de brasilianska slavarna inte fick träna kampsport gjorde de sina övningar till musik och gjorde dem danslika i stilen. Min kompis Pernilla i Sverige håller på med Capoeira och jag har alltid undrat hur det ser ut egentligen. Verkar kul!

Capoeira

Ro ville köpa en hej-då present till mig och undrade vad jag ville ha. Vi hittade en not gjord av brokiga glasbitar. Jag tyckte den var fin och passar bra till att symbolisera vår kvartett som är en brokig blandning av personligheter.

För lilla Janelle var det i varmaste laget att dra runt på konstfestival. Och även vi vuxna var väldigt slut efteråt. Alltså, man vill ju inte klaga på värmen eller hur? Men 30 grader och hög luftfuktighet är i kämpigaste laget om man ska vara aktiv.

Janelle

Tillbaks på ruta 1

juli 12, 2010

Det känns avlägset nu. Men vi tillbringade faktiskt en och en halv månad på ”paper-plate basis” här, medan alla våra prylar satt fast i tullen i New York. Vi hade det som rymdes i våra resväskor plus en del hyrda möbler att reda oss med. Plus några köksprylar som vi lånat av grannen. Och det gick förvånansvärt bra. Nu är vi där igen.

När vi åkte hit packade vi allt själva och var också tvungna att skriva upp exakt vad som fanns i varje kartong. Nu har vi mer grejor med oss tillbaka så vi får ha en egen container av den mindre storleken i stället för en massa lösa lådor. Det betyder också att vi inte får packa själv – flyttfirman ansvarar för att det inte finns något brandfarligt eller några illegala droger eller annat skumt i containern, samt att de skriver alla listor.

Pack-gänget

Allt som inte ryms i kartongerna förpackas minutiöst. Det ser nästan ut som  julklappar i brunt papper…

Bruna "julklappar" (skidorna och en av cyklarna)

Det tog fyra karlar en hel dag att göra detta. Skönt att slippa, även om det känns skumt att ha någon annan som packar ens grejor.

Sedan stod alla paketen och kartongerna här över helgen och idag kom de som lastade containern. Johns MC får åka med. Vilket besvär!

Flyttlåda för hojen

Sedan var det dags att få in det sista i containern. MC:n var förstås värst…

hej-å-hå

I 30-graders värme är det ingen avundsvärd uppgift att vara flyttkarl (och en flyttkvinna hade de också). Men nu är grejorna på väg. Hoppas att det inte tar två månader i den riktningen också.

Nu ekar det i huset. Det är lite vemodigt. Vi kommer att sakna mycket här. Det är ju en mycket mer definitiv flytt än när vi lämnade gamla kära Göteborg, som vi visste att vi skulle komma tillbaka till snart.

Mysande misse

Och Silver gillar att han kan vara ute så mycket här – här är det ju bara att öppna altandörren och knalla rakt ut. De jättestora fönstren där han kan spana på fåglar och ekorrar är också toppen, plus de härliga mattorna …

Fyra fantastiska dagar…

juli 10, 2010

…blev det i Yellowstone. Med resdagarna blev det sex dagar, för flighterna Rochester-Chicago-Denver-Jackson Hole tog en hel dag i varje riktning. Första natten bodde vi i Teton Village som är en del av Jackson Hole, en av USA:s finaste skidorter och fullbokat även på somrarna av folk som vill vandra i bergen. Teton National Park ligger precis söder om Yellowstone och eftersom hotellen i själva Yellowstone är både svindyra och fullbokade minst ett år i förväg så var det en fiffig lösning att kvarta precis utanför.

Första dagen stämde vi möte med familjen Neil, att vi skulle mötas vid Yellowstones förmodligen mest kända sevärdhet, geysern Old Faithful som har ett utbrott varje 90:e minut, punktligt och troget.

Old Faithful

Visst är det märkligt att man liksom bara fortsätter där man slutade sist, när man pratar med riktigt goda vänner? John och Michèle har vi inte sett sedan 2002, men det kändes inte länge sedan alls. Bortsett från att barnen inte var sig lika (och lilla Zoe var inte ens född sist).

Neils och Hanssons

Många, många geysrar blev det. De finns i alla storlekar, färger och former. Det enda gemensamma är väl lukten då…

Blä, tycker Zoe

Och vi fick också syn på en hel del vilda djur. Som den här grizzlyn. Den var på andra sidan om en flod och vi satt i en bil. Inte allt för kusligt alltså :-).

Grizzly

Efter att ha övernattat i Madison, vid västra entren gav vi oss i kast med ännu fler geysrar, vilda djur. Och Yellowstones Grand Canyon. Mycket imponerande!

Utsikt över Grand Canyon

Geyser

Supervulkanen som hela Yellowstone vilar på har utbrott ungefär vart 600.000:e år. Nu är det 640.000 år sedan sist, så det är egentligen hög tid. Men vi får hoppas den håller sig lugn ett tag till. Stora delar av USA skulle nämligen förintas om den satte igång igen. Tills vidare nöjer den sig med att hålla igång alla de många hundra varma källorna.

Dag 3 började vi med river rafting. Väldigt roligt och ett annat perspektiv på parken, från Yellowstone River sett. Det var kanske inte världens mest dramatiska rafting, men vi blev helt genomblöta och många skratt blev det.

Och en av den dagens höjdpunkter var också mötet med dessa två. Som närmast var de kanske 10 meter bort. Vi satt kvar i bilen…

Svartbjörn med unge

"Nu mitt barn, ska du se dig om till höger och vänster, sen går vi!"Sista dagen blev det en heldagsridtur ut i parken.

ridtursguider

Ytterligare ett nytt perspektiv på allting. Runt varje krök väntade ett nytt sorts landskap. Höga berg, milsvida högaplattåer, lummig grönska, karga klipplandskap, barrskog….

I indianernas fotspår

Fredde hävdar att han inte gillar hästar...

Fredde hittade några stora horn från Elk (en slags stor hjort, inte att förväxla med Älg, som heter Moose på engelska). Kan man spela golf med dessa kanske han undrar?

Elk antlers

Konstigt nog hade vi mest sett enstaka bison. Vi trodde att de var flockdjur.

Ensam bison

Nåja. På den långa färden genom hela parken för att ta oss ner till Jackson igen blev vi ståendes i en bilkö. Vägarbeten, typiskt, tänkte vi. Det blev en timmes extra väntan. Men det visade sig att det var just en bisonhjord. Många hundra, kanske tusentals, som sakta släntrade över vägen helt obekymrade över alla bilar.

Många bison

Bisonbaby

Några till skojiga djur hann vi se innan det var dags att checka in på Jacksons flygplats igen. Vid deras National Museum for Animal Art (ett riktigt fint museum i Teton Village!) mötte vi dessa små gynnare:

Präriehund (ser ut som en liten råtta)

Varning för korsande...

Marmotte

Yellowstone – geysrar, äventyr och vilda djur

juli 6, 2010

Yellowstone National Park är verkligen helt fantastiskt. Egentligen är det lite orättvist – varför ska de ha allt som är störst, häftigast, mest av allt här i USA! Jag tyckte att geysrarna på Island var helt otroliga. Men här finns många, många fler, större och märkligare, fler färger och former.

Här finns berg som sträcker sig upp över 3000 meter över havet och en Grand Canyon som det hisnar när man tittar ner i.

Men det som varit allra häftigast tycker jag är att få se de vilda djuren som strövar omkring. Bison är de man ser mest av. Jättestora, tuffa, lugnt betande, men livsfarliga om man kommer för nära. Älg (både moose och elk) har vi sett, liksom en grizzlybjörn. Men det absolut närmaste mötet var idag, med en svartbjörnshona och hennes bedårande lilla unge. De var som närmast kanske tio meter från oss. Som tur var satt vi i vår hyrbil då… Den lilla ungen skuttade omkring och var så söt så man skulle gärna gosat med den. Fast mamman hade nog inte blivit så gosig då…

Det är klart, det är svårt att välja ut något som är mest häftigt. Idag var vi på en forsränningsfärd. Många skratt blev det och vi var helt genomblöta när vi kom fram. Alla andra tyckte att vattnet var iskallt. Men det var nog som ett svenskt sommarbad ungefär. De djärvaste (bland annat ungdomarna Hansson) provade på att skutta ner från flotten och ta sig ett riktigt dopp. Forsränningen var verkligen rolig och gav dessutom ännu ett perspektiv på denna fantastiska nationalpark.

Min amerikanske värdbror, John Neil, och hans familj kom också hit från San Francisco så att vi skulle kunna semestra lite tillsammans. Det var otroligt kul att träffa honom, hans fru Michele och de två gulliga barnen Kyle (10) och lilla Zoe (5). De hade inte möjlighet att stanna här lika länge, men vi hade två roliga dagar tillsammans.

Och det är inte över än! Imorgon väntar nya äventyr!

Vi har tagit många hundra bilder och det kommer att ta tid att sortera. Därför blir det bildinlägg först när jag fått lite ordning på dem. Det kommer alltså mera härifrån!