Archive for juni, 2010

Listor, listor, listor

juni 28, 2010

Det blir något enklare att flytta hem än att flytta hit. Men det är ändå MYCKET som ska fixas. Meddela skolorna här – och där, ordna hämtning av möblerna, adressändring, sälja så många som möjligt av de köpta möblerna och hushållsprylarna, sälja bilen, säga upp alla försäkringar, el, bredband, TV, telefon, mobiler, sophämtning, och så vidare och så vidare.

Och så ska man till veterinären ett par gånger för att ta blodprov (ska se att Silver fortfarande har antikroppar mot rabies), få hälsointyg och så avmaska det lilla kattskrället. Fast när i hela fridens namn skulle han ha fått mask…

"Skulle en fräsching som jag ha mask???"

Det blir packningslistor, checklistor, att-göra-listor för att komma undan den där gnagande känslan av att man glömmer bort något viktigt.

Men en sak är väldigt bra. Och det är att vi bara hyr huset här, så vi har inget hus att sälja och gamla kära huset där hemma står också, enligt säker källa :-), kvar och väntar på oss. Med alla de trevliga grannarna.

Jag kan erkänna att det jag oroade mig mest för på resan hit, var hur Silver hade det i sin bur nere i djurfraktutrymmet. Det var väl ingen höjdare, tyckte Mr S. Fast det gick ju ändå bra. Men det är oroligt nu med. Flygen här i USA är  katastrofala, försenade stup i kvarten och man missar anslutningar för jämnan. Tänk om Silver och vi inte kommer med samma plan… Fast allt grejar sig, det brukar ju göra det. Och han är ju rätt morsk trots allt, den lille pälskillen.

"Allvarligt talat, ska jag ha en så här löjligt rosett på mig?"

"Jag skulle ju bara ta mig en slurk färskt vatten."

Svensk midsommar i USA

juni 27, 2010

Lite undrade vi innan: skulle våra amerikanska vänner tycka att det var helkonstigt att fira midsommar. Men det blev hur bra som helst!

De fick sig till livs både sill, snaps och knäckebröd (fast vi helgarderade med ett antal rätter, som till exempel svenska köttbullar eftersom vi vet att rå fisk möts av viss skepsis). Och det blev både snapssång…

Hell and Gore

… och dans runt midsommarstången…

Dansen går...

… och tipspromenad och en massa tävlingar. Våra vänner gav sig i kast med alla utmaningar med stor entusiasm. Det var jätteroligt!

Lollo och hennes vänner klädde en midsommarstång, som i ärlighetens namn var betydligt finare än många av dem vi har haft hemma. Dels ville vi väl visa hur en midsommarstång ska se ut, men sedan finns det också massor med blommor här. Det är ju något vi inte brukar vara bortskämda med hemma.

Lollo, Josie, Kera och Indiana.

Vintur i Finger Lakes District

juni 21, 2010

Johns medarbetare på marknadsavdelningen ville hitta på något kul för honom så de bokade en vinprovningstur till tre av vingårdarna runt Senecasjön, en av Finger Lakes. Mitt jobb vara bara att hålla honom ovetande, men se till att vi kom i tid till bussen. Det krävdes ett omfattande nät av små vita lögner, men John var hade ingen aning förrän vi körde in på Getinges parkeringsplats. Gissa om han blev överrraskad!

Konferens-limousin-buss

För drygt 30 år sedan blev det tillåtet att odla vin i New York state. Och idag finns över 40 vingårdar bara runt Senecasjön (sedan finns ytterligare en 5-6 Finger Lakes som alla har en antal vackra vingårdar i sina omgivningar). Det är en stor industri här idag. Och konkurrensen är hård. Ibland får man profilera sig med lite ovanliga grepp:

Finger Lakes området är otroligt vackert, med eller utan vinprovning.

Det blev en riktigt rolig och trevlig tur. Och John blev förstås väldigt glad.

Mer jazzfestival

juni 21, 2010

Där var många bra gratiskonserter på utomhusscenerna också. Här kollar jag och Julianna (en kompis från kören) på Nisse Landgren Funk Unit.

Nisse Landgren Funk Unit

Julianna

Det är många man vill hinna träffa innan vi flyttar hem igen.

Lunch och stranden

juni 21, 2010

Robin fyllde år och ville gärna att vi skulle äta lunch tillsammans och därefter åka en sväng upp till Ontario sjön. Så det gjorde vi.

Födelsedagsfirare

Efter lite vietnamesiskt kycklingsoppa drog vi upp till kusten (cirka en halvtimmes körning). Lång, bred sandstrand och fint väder.Vi hade inte med några badkläder, men visst hade det gått bra att bada.Fast det lär inte vara världens hälsosammaste vatten tyvärr.

Såhär fint kan man bo längs stranden:

"Strandvägen"

Svenskar i USA

juni 18, 2010

Det är jazzfestival i Rochester. Denna musikstad har samlat ihop ett otroligt artistuppbåd med musiker och grupper från många länder. Och en anmärkningsvärd andel är skandinaver. Tror faktiskt att de har ett nordiskt tema i år.

En kväll gick John, jag, Robin och Jim Riggins och lyssnade på Robin McKelle som gjort en lysande karriär i Europa (bor i Paris), men som kommer härifrån Rochester. Hon var jättebra! Rätt soulig musikstil.

Här sitter Robin (vännen – inte sångerskan!) framför Eastman Theatre som ligger mitt i festivalområdet.

Robin och Jim bodde tidigare i Charleston, South Carolina. Här bidrar Jim med soft pretzels som är poppis i sydstaterna till ölen. Det var förvånansvärt gott, med tanke på att jag tycker att vanliga torra kringlor är jättetråkiga.

Nästa dag åkte jag in till festivalen med min sångkompis Ro. Det är en massa gratiskonserter på utomhusscenerna, förutom dem man betalar för inne i konsertlokalerna. Här är det ett duktigt high school band som jammar loss:

Men vi gav oss också djärvt in i Lutheran Church där en svenskt band, Samuel Hällqvist Center spelade. Jag och Ro, som inte brukar gå på jazzfestivalen fick sig till livs den förmodligen mest avantgardistiska konserten på hela festivalen. De är väldigt skickliga musiker och det var rätt suggestivt och coolt emellanåt. Men VÄLDIGT konstigt… Ro fnissade att det kanske är så vanlig jazz låter efter lite weed.

Ro

Ikväll tänkte jag gå med en tjej från kören och kolla på Nisse Landgrens Funk Unit plus lite andra gratiskonserter. Även om det kanske är löjligt att lyssna just på svenska artister när man är här…

En svensk som ligger mindre bra till än de duktiga musikerna är, som säkert alla vet, Carl-Henric Svanberg. Han skulle kunnat säga ”ursäkta att jag uttryckte mig klumpigt och sa vad jag egentligen menade”. För är det någon som egentligen betvivlar att grabbar som han verkligen tycker att det är ”vi viktiga stora grabbar och så alla ni andra små människor”. Han tycker också själv att han pratar bra engelska (sa han på CNN), för liksom alla andra grabbar i hans ställning så har han uppenbarligen höga tankar om sig själv. Och det är väl ingen som vågar tala om för honom att så inte är fallet. Han borde ha någon som skriver ihop vettiga uttalanden till honom, speciellt när man ska uttala sig i något så känsligt som oljekatastrofen. I egenskap av styrelseordförande, som hittills dessutom hållit sig undan. Hu, så pinsamt och förskräckligt…

It’s a wonderful world

juni 14, 2010

Det börjar närma sig

juni 13, 2010

Innan vi flyttade hit var det flera som sa att det är dumt att bara flytta utomlands för ett år. Men innan man vet hur man ska trivas är det ju vanskligt att skriva på kontrakt för mer eller hur? Nu med facit i hand kan man konstatera att det ligger något i det.

De första tre månaderna var det MYCKET strul. Och de sista tre månaderna är man redan delvis på väg. Det blir  mycket ”det där kan vi inte var med på för då har vi redan åkt” och ”det blir sista gången vi kan göra detta” och så säger man en massa adjö. Här är t ex en bild från körens avslutningsbankett där det var många vänner att säga hej då till. En del har man precis börjat lära känna.

Bordskompisarna på banketten

Plus att man börjar gruva sig för allt som ska fixas inför själva flytten. Och då känns det hela rätt kort i förhållande till att strul och jobb. Nu har jag börjat bocka av saker och ting från checklistan: Avboka el och gas, sophämtning, kontakta veterinären, säg upp TV, telefon, internet, mobiltelefoner, meddela skolorna osv osv osv. I ärlighetens namn är listan  kortare än när vi åkte hit dock.

Men nu tänker jag inte fundera så mycket på det, utan tänker bara glädjas åt allt fantastiskt vi har fått uppleva här, allt vi har lärt oss och alla spännande människor vi har träffat. Det är ju en dryg månad kvar och man kan inte låta den tiden förpestas av att tänka på packning och checklistor…  Det återstår en hel del kul.

Och när vi kommer hem ser vi jättemycket fram emot att träffa alla goa vännerna och familjen. Och kören. Och ridkompisarna. Och de trevliga grannarna. Har redan bokat in syster-med-familj-besök :-). Och en ridkurs.

Och godiset är godare… Här är en leverans från Sverige med bilar och saltlakrits:

En som är lyckligt ovetande om annalkande veterinärbesök med fler vaccinationer och avmaskning (larvigt eller hur – hur i hela fridens namn skulle han kunna få mask??) och LÅNG, otäck flygresa igen är Mr Silver. Här är han i stället mycket missnöjd över att matskålen är tom. Få kan se så tragiska och anklagande ut som han.

Missnöjd katt

Men oftast är det enkelt att åtgärda:

Nöjd katt

Ährm, det var inte igår…

juni 4, 2010

Det var nu några dagar sedan det var Memorial Day, men jag tycker inte jag kan hoppa över den. Det är dagen då amerikanarna hedrar de soldater som deltagit i de många krigen. Och hur mycket jag än ogillar krig, så kan jag ju förstå att man vill ära dessa människor. Fast det är lite kluvet, eller hur…

Vi började dagen med att titta på Pittsfords egen parad. Här fick man se gamla krigsveteraner…

Veteraner

scouter, stans politiker och andra ”viktiga” personer, brandkåren, poliser, kommunalarbetare med olika arbetsfordon (jodå!) orkestrar i massor förstås…

En orkester och kommunhuset

människor i historiska dräkter – lite svettigt i den 30-gradiga värmen…

historiska figurer

och paraden avslutades med att alla tågade till Pittsfords kyrkogård för diverse tal och ceremonier…

Pittsfords kyrkogård

men där kände vi att vår nyfikenhet tog slut. Och vi hade mer på agendan för grannen hade en kombinerad inflyttningsfest och glassbjudning för sina grannar och vänner. Det var trevligt. Såhär festfina var deras två vovvar:

Patriotiska vovvar

Och frampå kvällskvisten var vi bjudna till Johns kollega Terry och hans fru Linda. Terry som är gammal marinsoldat avstod från dagens alla parader för att ägna MÅNGA timmar åt att stå och grilla till oss. Ty på Memorial Day ska man ha en rejäl barbeque. Det var rart tycker jag.

Proffsgrillat!

Efter middagen fick vi kolla in vapenarsenalen i den rejäla kassaskåpet – Terry håller på med sportskytte och är som sagt gammal marinkårssoldat. Jag tycker egentligen att vapen är rätt ruggiga. Men är man från Texas har man en annan infallsvinkel på det hela.

Ett litet skjutetyg

Lite kul var denna lilla ”flaregun” som man nästan fick ha pincett för att montera och som man kan ha som nödraket på en båt:

Fyrverkeripistol

Terry är faktiskt en kul kille som har en stor distans till det där med vapen. Och våra nyfikna barn undrade naturligtvis om det är så att man får skjuta vem som helst som dyker upp oanmäld på ens ägor i Texas. Det får man alltså inte, om det är fler som undrar det. Men man får, enligt Terry, skjuta om man känner sig hotad till livet. Så egentligen är väl inte skillnaden så stor mot NY state när det gäller själva lagstiftningen. Möjligen hur den tillämpas.

Vi fick prova diverse leksaker också, som Wii-bowling och så denna fyrhjuling som blev mäkta poppis:

Fyrhjuling

Så sammanfattningsvis får vi säga att Memorial Day var en kul dag!