Archive for december, 2009

Gott Nytt År

december 31, 2009

Hundrade inlägget idag. Det känns som att det passar rätt bra att det blir just på nyårsafton :-).

Ett år som detta går knappast att summera, även om det väl är det man ska göra på nyårsafton? De ambitiösaste summerar även decenniet som gått. Det tänker inte jag göra. Men några reflexioner kanske, några funderingar kring vad vi lärt oss hittills, framförallt vad som inte varit som väntat, sedan vi landade här i USA:

Den första överraskningen är att det är så vackert i New York State! Finger Lakes District, Letchworth, Watkins Glen, Niagarafallen – ni som följt bloggen har kanske varit lika förvånade som jag? Och egentligen räcker det att gå utanför dörren för att hamna mitt i fantastisk natur.

Mendon Ponds Park

En annan sak som förvånat oss är att barnens skolor är så bra, fast de går i vanliga kommunala skolor. Men svansföringen är hög bland Pittsford schools. Fredrik och Louise lär sig massor. Men de har också en annan mängd läxor än de är vana vid hemifrån. Även om de muttrar ibland är de på det stora hela nöjda.

Det är många som tyckte att det var lite intressant, framförallt i början, med de nya svenska eleverna på skolan ;-). Så är det ju. Men man ska inte tro att man kan surfa särskilt länge på sin exotism. Folk tappar intresset snabbt om man inte bjuder till lite själv också.

Skolböcker

När det gäller ridningen, trodde jag att det skulle vara svindyrt här. Men vi betalar $25 per person och gång (ca 175 kr), vilket är mindre än vad det kostar hemma. Och då är vi bara fyra personer på hopplektionerna på Lehman Farms och två på dressyrlektionerna på Hickory Farms! Inte behöver vi ta lektionstid för att bygga bana heller, för det är redan klart när vi kommer. Men ibland kan man sakna det stora utbudet av hästar som vi har på GFRK.

Den negativa överraskningen var allt byråkrati. Fy, vad vi slet vårt hår under de första månaderna! USA i allmänhet och New York state i synnerhet är krånglets högborg. Det som ni kan läsa om i blogginläggen under kategorin politik/miljö/byråkrati är endast ett litet urval… Vi trodde också, helt felaktigt, att vi skulle få hjälp med alla praktiska arrangemang kring flytten, men det blev inte mycket med det. Har funderat lite på att skriva en handbok för andra i samma sits.

Omvärlden har varit ganska turbulent och det har varit intressant att höra på första parkett vad folk egentligen säger här om sjukvårdsreformen, kriget i Afghanistan, finanskrisen, självmordsbombare, president Obama… Vi har pratat mycket om det i familjen, att man måste försöka förstå andra sidan av saker och ting och vara lite smidig med andra människor, även när man tycker de har helt fel. Men ibland är det inte så lätt att vara diplomatisk.

Det som jag tycker är det allra bästa med vår USA-vistelse, är att det är ett äventyr för hela familjen. Vi har verkligen gjort en massa saker tillsammans. Med två tonåringar är man bistert medveten om att det inte dröjer länge innan de drar vidare för att leva sina egna liv. Därför är jag extra glad för alla dessa gemensamma upplevelser!

Niagarafallen

Den sista överraskningen jag vill nämna är att ni är så många som läser min blogg! Jag kollar ofta statistiken. Det framgör förstås inte VEM som läst (och det är ju inte så många som skickar kommentarer), men jag kan se hur många. Då blir man förstås peppad att fortsätta att rapportera om våra öden och äventyr från denna sidan Atlanten. Och det känns härligt att ha kvar en digital lina till hemlandet och alla goa vännerna!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLESAMMANS! JAG ÖNSKAR ER ALLT DET BÄSTA UNDER 2010!

Vi hade INTE tur med vädret

december 30, 2009

Det är alltid härligt att träffa syrran och hennes familj. Till jul är det ett måste. Denna julen blev lite speciell, eftersom vi inte hann fram till självaste julen på grund av de strulande flygen. Istället iscensatte vi en alternativ jul på annandagen med vissa av julklapparna (två resväskor var fortfarande på vift) och Kalle och hans vänner på video.

JulklappsutdelningEn av höjdpunkterna under våra sammankomster är våra Alfapetmatcher. Vi benämner dem gärna blygsamt för ”Giganternas Kamp”. Sofia och Erika är kusliga motståndare. När Sofia slog till med 102 poäng på ett enda ord, började jag och syrran fundera på om det inte är dags för henne att börja dricka vin. Och mycket. Fast bara när vi spelar Alfapet :-). Men det var inte hälsosamma Sofia inne på.

Ruggiga Alfapetmotståndare

J-O:s bror P-A och hans fru Lysanne och Karl (som är nästan på dagen jämngammal med Fredrik) kom också på besök. Trevligt!

grabbarna

Lysanne och Sofia

Kvällen innan vi åkte hem kom sista resväskan också fram – den med de flesta julklapparna. Men det var väl tur att julklapparna inte behövde åka med hem till USA igen…

Och efter ett alldeles för kort besök (2 respektive 3 dagar) åkte vi hem igen.

På grund av den misslyckade självmordsbombaren i Detroit var säkerheten förhöjd. Tre timmar försenat lyfte flyget från Arlanda, då alla passagerare kroppsvisiterats och varenda pryl i våra handbagage packats upp och fingranskats. Vi som trodde att vi fått vår beskärda del av resestrul för minst ett år framåt nu, missade anslutningen till Rochester. Fick köa för att ombokas. Fick plats på ett senare flyg. Som blev försenat. När vi äntligen började närma oss Rochester var det storm och farliga sidvindar. Så planet åkte i stället till Buffalo. Pilotens lät så spänd och hans ordval fick mig att känna mig rätt lättad att vi landade under kontrollerade former överhuvudtaget. Och så småningom skakades det fram en buss som körde alla oss strandade passagerare till flygplatsen i Rochester.

Aldrig har min säng känts så härligt välkomnande. ..

Glada hundar, glada systrar och Alfapet

december 26, 2009

Här är vår julaftonsutsikt på hotellet i Newark (om man tittade åt vänster kunde man faktiskt se Manhattan):

Julaftonsutsikt

Jag och Fredrik kom med på stand-by flyg en dag innan John och Louise. Nackdelen var att vi hamnade i Köpenhamn och fick ta tåget därifrån. Man är ju lite seg i skallen efter att ha rest hela natten och att sedan sätta sig på ett tåg är inte vad man känner för mest.

Lollo och John anlände på juldagsmorgonen till Arlanda och hade biljetter fram och tillbaka över dagen till Göteborg, så att Lollo skulle hinna träffa kompisarna och pojkvännen några timmar. Det var också kämpigt efter en natt på flyget…

Men nu är det annandag och vi är alla samlade. Jippi!

Julgrejor

Bagaget är dock på avvägar fortfarande, så någon julklappsutdelning är inte aktuell ännu… Och att boka om biljetten till en senare hemresa tycks vara ett moment 22. Det finns platser på flyget, men det kostar 700 dollar. Per person. Att vi blev 2 respektive 3 dygn försenade bryr sig inte flygbolagen nämnvärt om. De vill gärna få betalt från oss ändå.

Men man kan inspireras av hundarna. De bryr sig inte om några materialistiska frågor såsom julklappar!

Tilda och Vippson

Jag och Tilda har ju inte setts på ett halvår, så vi har lite att ta igen! Liksom jag och syrran.

Tilda gosar

Vi hann med tre omgångar Alfapet igår!

Träning i tålamod

december 23, 2009

En blixtvisit till Södertälje. Så har vi tänkt fira julen. Fast det tycks bli mer blixt än visit, om ens något. Trots att solen strålade från en molnfri himmel, gick vårt plan från Rochester iväg 2 1/2 timmar för sent. Hade det bara varit två timmar försenat hade vi hunnit med anslutningen till Stockholm. Men nu blev vi strandade på Newark. Och eftersom vi blev försenade på grund av väderförhållanden (?!?!) tycker inte Continental att de ska ersätta oss för något hotellrum eller något annat heller för den delen.

Det var gott om idioter som skickade oss hit och dit. En del bara nonchalanta eller korkade, en del andra ofattbart oförskämda. Efter ett par dagar med gott om inställda flyg, är det MÅNGA människor som yrar omkring på Newarkoch flera har väntat i New York flera dagar. Så just vår situation är det ingen som lyfte på ögonbrynen för. Vi har talat med flera som varit strandade här i flera dagar och nu inser att de kommer att missa julfirandet helt och hållet, eftersom det inte går några flyg i tid dit de ska. Och dessutom: Amerikanska flygbolag och flygplatser har sina egna regler… Och service ingår inte i deras koncept. Inte heller vanligt folkvett eller sunt förnuft.

Efter att en flygplatstjänsteman tipsat oss om att det inte var lönt att vänta på bagaget – det var förmodligen på en helt annan terminal och förresten kunde det ta många timmar innan någon visste var det var – så åkte vi iväg och checkade in på ett hotell i Newark.

Och nu är vi tillbaka på flygplatsen. Har tillbringat ett antal timmar här med att hoppas på stand-by. Har vi tur kommer vi med ett plan till Köpennhamn och får ta tåg därifrån. Och då missar vi bara halva julafton.

Har vi otur, så är vi i alla fall inbokade på ett flyg på själva julafton, med ankomst till Stockholm på juldagsmorgon. Har vi ännu mer otur, så blir det flyget inställt på grund av snökaos, vilket det finns risk för. Och då…

Så än så länge får vi träna oss i tålamod.

En del bär på tunga minnen

december 21, 2009

Igår fick jag lite oväntat prata svenska. Min kvartettkompis Gails mamma Charlotte tillbringade ett år i Sverige när hon var 17 år. Då hade hon precis flytt från tyskarna och deras gaskammare. Hon blev mycket förtjust när vi hade vår kvartettövning hemma hos henne. Vi passade på att sjunga våra julsånger för henne och hennes granne.

Men allra gladast tror jag att hon blev över att få prata lite svenska, som hon faktiskt fortfarande kom ihåg förvånansvärt mycket av. Efter över sextio år… Denna förtjusande lilla dam drog fram sina gamla anteckningsböcker där hon skrivit ner sångtexter till massor med Evert Taube-, Dan Andersson- och Bellman-sånger. Hon är otroligt rar och jag måste helt enkelt få prata med henne och höra henne berätta mer. Det måste vara fasansfulla minnen hon har från den tiden, men minnena från Sverige, sa hon, var bara ljusa.

Mina tre kvartettkompisar tittade storögt på oss när jag och Charlotte drog några gamla svenska klassiker. Det kändes dråpligt, rörande och overkligt på samma gång.

Min pappa brukade ofta berätta för mig om andra världskriget när jag var liten. Han berättade om hur han lyssnade på tysk radio och hörde talen som Hitler höll för sitt folk. Han berättade hur han insåg att det var en fullständigt galen  man som höll på att dupera ett helt folk därnere. Och han pratade om hur naiva svenskarna var, som inte vill se och förstå vad som hände. Och här satt jag och sjöng Rönnerdahl med en som drabbats av den där fruktansvärda galenskapen.

En ond moder?

december 17, 2009

Efter några dagars slask har den riktiga snön kommit tillbaka. Det har utlovats kallt väder och mer snö framöver. Jag tycker det är jättevackert! Så här ser det ut från mitt kontorsfönster:

real winter!

Samtidigt känner jag att jag har hamnat i min första kulturkrock. Lollo har tills nu cyklat eller promenerat till skolan. Det tar 5-10 minuter att gå. Hade hon velat hade hon kunnat ta skolbussen – den stannar nästan precis utanför huset. (Storebrorsan har fått byta cyklandet mot skolbuss eftersom han har betydligt längre och cykelstigarna plogas inte här).

Men nu har en granne förbarmat sig över Lollo. Grannen kör sin son till skolan varje dag, fram och tillbaka, så att han inte ska behöva slita på sina stackars tonårsben den knappa halvkilometern. Hon tar numera även med sig mitt stackars (?) barn som ju  har en så ond moder… Så nu får den lilla tonåringen ingen friskluft överhuvudtaget under hela dagen, inget dagsljus och inte den där lilla gnuttan motion.

Och den där grannen menar förstås bara väl. Så jag borde ju ringa och säga tack. Eller erbjuda mig att köra varannan gång. Eller måste jag det??? Alltså när det stormar eller ligger en meter snö på trottoaren vore det ju en annan sak. Men då finns det ju faktiskt det något miljövänligare alternativet skolbuss. Vad är det för fel på det? Jo, jag har hört av en annan granne att skolbussen kallas för ”looser cruiser” här. Någon mer än jag som misströstar angående klimatfrågan?

Och i Köpenhamn går det visst inte heller så bra.

Blog search

Juloratorium

december 14, 2009

Julkonserten med ROS blev faktiskt helt fantastisk!  Publiken uppskattade det varierande och i min smak jättebra programmet. Vi sjöng Bachs juloratorium (Jauchzet frohlocket…), Borodins Polovetsian Dances (balettmusik på ryska), Vaughan Williams Hodie (Ring out ye crystal spheres) och slutligen Händels Halleluja Chorus två gånger varav den andra som allsång! Lite skeptisk var jag allt, tyckte det var rätt avancerat för att köra allsång på den, men hela publiken stod upp och de allra flesta sjöng. Taket i det fullsatta Eastman Theatre lyfte nästan! Och långa stående ovationer blev det. Jag känner att det där med stående ovationer är helt i min smak 🙂

Orkestern, Rochester Philharmonic Orchestra körde några stycken utan oss också bland annat Svansjön och Trollkarlens lärling. Det gjorde de helt strålande.

Tyvärr funkar det ju inte så bra att ha med kameran på konserten… Här är några bilder från en av repetitionerna i stället. Denna vecka blev det tre kvällar:

Körövning

Eric Townell (kördirigent)

Christopher Seaman (dirigent RPO)

Av någon anledning fick John för sig att slå på stort och köpa blommor. Det var trevligt. Det tyckte Silver också.

Namnam

Jag misstänker att det var Louise som låg bakom inköpet av blommorna. Så helt osammanhängande är det väl inte då att presentera en bild på vår fina julbelysning – det var ju hon som låg bakom inköpen av dem också. Och det har ju i alla fall med jul att göra

Renar

Glöggfest!

december 12, 2009

Igår hade vi glöggfest! Runt 15-talet kollegor, sångkompisar och grannar introducerades till diverse svenska delikatesser: Glögg förstås med tillbehör, svenska köttbullar, lax, kaviar, pepparkakor, lussebullar och annat smått å gott.

Linda och Terry från Texas

Glöggprovning

De var nog ganska modiga (tyckte de själva i alla fall 🙂 ) för alla provade nog allt. Men det där med rå fisk och kaviar… de var  nog rädda att de skulle falla döda ner på fläcken. Men som tur överlevde alla. Och tyckte det var gott till och med :-). Sa de.

Strumplästen

Vår exotiska vana att gå omkring i strumlästen hemma anammade de på direkten när de möttes av en värdinna i denna klädsel. Fast det tyckte de nog också var udda tror jag. Men det skapar faktiskt en mer avslappnad stämning.

Varje gång jag står och lagar mat till så många så tänker jag bistert att ”nästa gång blir det catering”. Eller pizza.” Fast det blev ju å andra sidan väldigt trevligt det hela.

Och nu, inom några minuter är det iväg till Eastman Theater till vår stora festliga julkonsert med ROS!

Intensiv helg

december 6, 2009

Vad mycket vi har hunnit med denna helg! Ridning både lördag (hoppning) och söndag (western). Här trängs de tre ljuvliga kattungarna på stallet Hickory Creek i Lollos famn.

Tre kattsyskon

Vi har handlat friidrottsskor till Fredrik – tävlingsdojor utan spikar, eftersom man inte får använda spikar på inomhusbanorna här. Vi har julhandlat. Har nu köpt de flesta julklapparna, men man får väl vara chaufför när barnen ska göra sina sista inköp också.

Julgranskulor lite varstans

Och så har Lollo och John handlat julpynt. Av förklarliga skäl vill inte Lollo handla pynt med mig. Det blir inte så mycket då… Nu blev det mer så att man, tja, man känner igen det hanssonska hemmet inför jul.

Här riggas Rudolfina upp för att sedan få göra självaste Rudolf sällskap i trädgården. Klart man måste ha två lysande renar.

Och så har min än så länge namnlösa kvartett blivit coachad av Sue Melvin, som är dirigent för Rochester Chorus (Sweet Adelines) och Rochester Rhapsody (Harmony Inc). Dessutom sjunger hon i två kvartetter: som bari i FLAIR och bas i FUSION (4th Place Harmony Inc. Intl. www.fusionqt.com). Och mycket annat. Denna vecka har hon och hennes kvartetter sex gig. Så det var verkligen roligt att hon tog sig tid att coacha oss. Det var roligt! Mina kvartettkompisar tycker att vi ska tävla i maj. Kvartettävlingar inte riktigt min passion, men tävlingarna inom Harmony Inc. är mycket mer avslappnade tillställningar än de inom Sweet Adelines så varför inte. Det kan vara bra att ha ett specifikt mål att öva inför. Vårr kortsiktiga mål är att sjunga mitt arr av Santa Claus is coming to town på ett engagemang som deras kör har nästa vecka.

Och om denna helg var kompakt, så är det ändå inget mot hur det blir nästa vecka…

Vinter enligt almenackan

december 4, 2009

Det går en dokumentärserie på CNN där de följer tre unga människor som ska bli soldater och åka till Afghanistan. Ett klipp när en 18-årig fotbollskille säger adjö till sina förtvivlade föräldrar tyckte jag var särskilt tungt. Det är ju fullt möjligt att de aldrig får se sin son igen. Och Fredrik som just fyllt 16 är nästan jämngammal… I den åldern ska livet ligga framför en som en spännande bok (eller varför inte en födelsedagstårta!) och de eventuella bekymmer man har ska vara banala.

Födelsedagstårta

16-åring

Något festligare att se på TV var – jag själv! I alla fall om man tittade väldigt noga, för jag var inte precis ensam. På kanalen WXXI visades en dokumentär om George Eastman Theatre och där – tada! – hade de en snutt från vår konsert i oktober. Det var då vi sjöng Beethovens 9:a vid den högtidliga återinvigningen av den nyrenoverade konsertlokalen.

Fåglar och gråa skyar

Annars är det mycket vardagskänsla här – julen känns avlägsen fortfarande eftersom de där snömängderna som alla talar om ännu inte visat sig här. Det ser ut som en november i Göteborg. Inte en flinga.

Regn och ogräs som frodas

Våra nyinköpta slalomskidor står och väntar i garaget. Skidunderställen som Silver hjälper till att packa upp är ännu tämligen onödiga.

Hjälpsam katt

Och för Fredrik, som cyklar till skolan och har sin friidrottsträning mestadels utomhus, så är det väl egentligen rätt bra. Men till helgen har det utlovats snö. Vi får väl se…