Archive for november, 2009

Toronto

november 28, 2009

Eftersom ungdomarna har lov och vi inte har någon att fira Thanksgiving med här, så ägnade vi oss åt lite turistande. Vi tog en tripp på ungefär 30 mil till storstaden Toronto, för att få se lite av Canada också.

Vy från CN-Tower

Vi tog oss upp i världens högsta torn, CN-Tower och spanade ut över 5-miljonersstaden. Många skyskrapor, mycket glas och betong. Men också en ganska europeisk känsla med breda trottoarer, många som är ute och promenerar, spårvagnar och till och med cyklar.

Spårvagn och cykel

Och med en nästan lika internationell befolkning som New York så är det inte så förvånande att man även ser många spår av det europeiska arvet överallt. Kolla in skotska flaggan på denna kyrka!

Kyrka

Toronto har också ett stort och fint science center. Precis som Universeum finns det en tropisk regnskog där man kan hitta sådana här söta och livsfarliga pilgiftsgrodor.

Pilgiftsgroda

Och detta är ett jättestort ställe med massor av olika utställningar och experiment. Det är rätt kul att se hur olika man kan utforma science centers – vi har ju förstås varit på Universeum många gånger, liksom Tom Tits Experiment och  motsvarande ställen i San Fransisco och Köpenhamn. Och alla är olika.

Ontario Science Center i Toronto

På hemvägen drabbades vi av hemlandskärlek och stannade till vid IKEA. Vi tänkte köpa lite saltlakrits. Men just det hade de inte. Så vi fick trösthandla sill, glögg, Marabou choklad och annat godis, lingon- och hjortronsylt, pepparkakor, knäckebröd, kaviar, ost – ja det blev en matkorg som kostade ungefär vad det kostar att veckohandla annars… Men det var det förstås värt 🙂

Mat från hemlandet

Riktig kärlek

november 25, 2009

Visst är det nästan så man blir lite fuktig i ögonvrån…

Att få en häst att göra detta, utan tyglar och sadel, är väl om något storartat horsemanship.

Kolla in här: Tracey rider barbacka.

Jag fick den som fil, som tyvärr inte gick att ladda upp på bloggen. På den filen fanns ljudet med, där speakern berättade att Tracey ville tillägna ritten till sin pappa, som nyss gått bort, för att han uppmuntrat henne att göra sådant som verkar omöjligt.

Tack Pernilla!

25 år

november 25, 2009

Det trodde man inte då när man på något vis kände det som att man alltid skulle vara 20 år. Men nu har det gått 25 år sedan vi träffades, John och jag, på den där festen på Malmö Nation (lundastudenter). Bad Taste party. Och jag tänker inte dra till med klyschan ”det känns som igår”. För det gör det inte. Det har hänt massor sen dess. Och det får man ju vara glad för :-).

Lite blomster att fira dagen med

Och jag tänker inte på något vis summera dessa 25 års öden och äventyr på bloggen. Det får räcka med en present som jag fick för länge sedan och som jag fortfarande är glad för:

Lite skumpa och gott käk blev det förstås.

Och så måste vi förstås skicka en hälsning till Maria och Björn. Mitt enda försök till match-making när placerande dem jämte varandra på vårt bröllopskalas, med tanken att de verkligen borde gilla varandra. Och SÅ rätt jag fick. Grattis Maria och Björn också 🙂

Parsley, sage, rosemaryn and thyme…

november 22, 2009

Någon som sjungit Simon & Garfunkel’s sång Scarborough Fair och undrat över den där raden parsley, sage, rosemaryn and thyme (persilja, salvia, rosmarin och timjan)? Det har jag. Och nu vet jag. Tror jag. Det är kryddningen till fyllningen till kalkonen som man äter på Thanksgiving.

Stuffing

Eftersom Lollo inte äter kött, så tillredde vi fyllningen separat. Bröd, selleri, äpplen, svamp, lök, cranberries, valnötter, buljong och smör är det och så de där örterna.

Jill på Hickory Creek tipsade oss om att man kan tillreda kalkonen i en särskild turkeybag. Det blev bra.

Kalkon

Men hallå! säger kanske den initierade. Inte är det väl Thanksgiving idag? Nä, helt riktigt. Det är på torsdag. Men då tänkte vi ägna oss åt lite utlandsresande (Canada). Dessutom har vi inga släktingar på nära håll att tillbringa Thanksgiving med, så det lär ta sin tid att glufsa i sig denna stora fågel. Alla anställda på Getinge USA fick en kalkon, så vad ska man göra? Laga till den några dagar tidigare! Smart lösning tyckte vi.

Alternativ Thanksgiving

Och det smakade helt OK. Ungefär som när man har gåsagille: rätt mycket stök. Och egentligen är tillbehören godast. Men som sagt, helt OK. Och nu står det kalkon på meny ett antal dagar…

Mmm, jag tycker det var mer än OK, sa Silver.

Silver smaskar kalkon

Stolt morsa

november 21, 2009

Sådär. Har precis skickat iväg den sista av ett antal brådskande texter. Det känns bra. Nu kan man börja på ny kula på  måndag. Fast ibland är det ett och annat som kommer ivägen när man ska jobba:

working cat

working cat

Kan också konstatera att jag är så stolt över mina tonåringar. De har jobbat hårt i skolan och nu, när de har fått sina mid-termbetyg, såg det toppen ut. De har verkligen förtjänat sina fina betyg!

Och en sak till är jag så nöjd med. Fredde har gått med i friidrottslaget! De har träning alla dagar och tävlar nästan varje helg. Lite mysko är det egentligen att de kör friidrotten som winter-sport, eftersom de har dåligt med inomhusanläggningar (men hans skola har en jättefin utomhusarena). Nåja tävlingarna går inomhus, och en hel del träning går utmärkt att genomföra utomhus. Det finns ju som bekant inga dåliga väder, bara dåliga kläder… Och sedan tror jag faktiskt att de har det som spring-sport också. Så om det faller väl ut så kanske…

Fina allvädersbanor

Fina allvädersbanor, plåtade från parkeringsplatsen

På informationsmötet fick jag intrycket av att det är en vettig tränare och att de fäster större vikt vid attityd och laganda än att man ska vara en jätteduktig idrottsman, även om de har vissa som tävlar på all-state-nivå. Det känns bra, eftersom jag vet att en del skollag kan vara oerhört tävlingsfokuserade. Men själv har jag så positiva minnen från alla friidrottsåren, så jag hoppas att Fredrik ska få lika ljusa och glada minnen av denna erfarenhet.

Sutherland High School, Fredriks skola

Uppbyggelig bok

november 19, 2009

Igår kväll var jag på ett makalöst bra föredrag. Det var Mitch Albom, författaren till bland annat Tisdagarna med Morrie, som talade om sin nya bok, Have A Little Faith. Lollos skola ordnade en utflykt till detta evenemang och jag följde med som en av cirka 20 föräldrar som var ”chaperons” (det var runt 130 ungdomar!).

Have a little faith

Det märks att Albom också är en av USA:s bästa TV- och radiojournalister. Utan manus pratade han i säkert 1 1/2 timme inför en helt fängslad publik. Om man ska beskriva vad han talade om låter det banalt, fast föredraget var verkligen allt annat än banalt. Boken handlar om hans möte med två människor som helt förändrat hans liv, en rabbin och en präst. Rabbinen bad honom att skriva hans ”eulogy” (ungefär hyllningstal som man håller när någon har dött). Men det tog åtta år innan rabbinen faktiskt dog och under tiden fick Albom lära känna en helt fantastisk personlighet.

Den andra personen var en person med en helkriminell missbrukarbakgrund, som blivit präst och vigt sitt liv åt att hjälpa hemlösa. När Alboms misstänksamhet lagt sig (”hallå, finns det inte någon slags miniminivå på godhet som man måste uppnå för att få bli präst?”) insåg han att han även hade massor att lära av denna människa. Ett av budskapen var väl att alla som tror att det finns något större än oss själva samt att vi inte kan förklara precis allt med vetenskap, tror egentligen på samma sak. Därför är det rätt onödigt att tjafsa om detaljer, eftersom vi ändå inte har något facit på vad som är sant.

Synd att jag redan håller på med en bok och har flera som jag bara läst halva för att de var för tråkiga för att avsluta. Jag får lite dåligt samvete om jag lägger ytterligare en bok åt sidan för att kasta mig över denna. Men så blir det nog!

I övrigt kan jag säga att det har varit ännu en fantastisk och solig dag idag med mer vår- än novemberkänsla. Efter att ha suttit inne och jobbat på förmiddagen, blev jag bjuden på lunch av två av mina körkompisar nere på stan. Det var väldigt trevligt! Inga foton blev det, så i stället kommer foton från den likaledes soliga förra helgen.

Och grillmästaren som laddar upp inför storverk:

Kusliga killar

november 16, 2009

Skjutglada galningar som stryker omkring i skogen beväpnade med halvautomatiska gevär? Patrioter eller terrorister? Ja, vad ska man tro. Tydligen är detta en växande rörelse.I livesändningen berättade reportern även att en av de intervjuade hade med sin 13-åriga dotter på övningen. Hon sköt betydligt bättre än reportern. Vad ska det bliva av henne månne?

Kolla på CNN!

Men att Obama skulle försöka förvandla USA till ett socialistiskt imperium… Vad tycker ni, jag tycker dessa människor verkar mer än en aning förvirrade när de försöker förklara vad de står för. Förutom att de är rädda för att någon ska ta ifrån dem rätta att kravla omkring i skogen med skarpladdade vapen.

Trail riding

november 15, 2009

Hur mycket tur kan man ha egentligen? Idag fick vi äntligen möjlighet att rida ut i Mendon Ponds Park. Det är lite av ett projekt, eftersom man måste köra dit med hästarna. Och just i dag är det 16 grader varmt och vindstilla! I november kan det lika gärna vara ruskväder och snö här.

Här lastas hästarna i i trailern. Alla Hickory Creeks hästar (och andra djur också för den delen) är mycket snälla och väluppfostrade och de klampade närmast muntert in i hästtransporten.

Lastning

Craig och Jill valde en rejält kuperad väg. Det blev alla gångarter och rejält med variation. Fast man får ju passa på att plåta medan man skrittar – annars kan det bli lite väl äventyrligt. Och rätt oskarpt också kan jag tänka.

solig stig

Westernsadlar är extremt bekväma, med ett undantag: Säkerhetsvästen kan haka tag i det där handtaget som man har framtill på sadeln, i alla fall om man har ett så rejält som det jag hade. När man galopperade i uppförsbacke var det klart ivägen. Så det får nog bli antingen säkerhetsväst och engelsk sadel, eller westersadel utan väst.

 

westersadlar

Många djur finns det i Mendon Ponds Park. Vi mötte många white tail deers (stora hjortar). Och här pekar Craig ut ett stort bäverbo på andra sidan dammen. Vore kul att möta en bäver någon gång!

Bäverbo

Det blev helt enkelt en otroligt härlig tur! På vägen hem kände vi att vi återigen måste dokumentera solrosfältet på Calkins Road. De så sorgliga och hängiga solrosorna har nu äntligen skördats. Så nu ser fältet mer patetiskt ut än någonsin med sina spensliga stubbar. Fast kråkorna verkar nöjda. Det ligger kanske gott om smaskiga solrosfrön att glufsa i sig.Före detta solrosor

John fick skynda sig att packa klart och dra iväg till flygplatsen för vidare befordran till Tyskland där han ska tillbringa denna arbetsvecka. I det avseendet är det ingen skillnad mot när vi bor i Sverige. Solong!

Christmas music

november 14, 2009

Sitter och pustar ut efter en kördag med Rochester Oratory Society. Nu övar vi inför julkonserten: Bachs juloratoriaum (ett glatt stycke fast med rysligt trassliga stämmor), Borodins Polovetsian Dances (rysk vacker balettmusik som vi sjunger på ryska)Vaughan Williams Ring out the Christmas Bells (moderna klanger och rätt mysko engelsk text, fast det blir nog häftigt när allt sätts ihop med orkestern och Händels Halleluja Chorus.

Man kan konstatera att det finns många oerhört duktiga sångare i denna kör. Men när det gäller att sjunga uttrycksfullt måste jag säga att de ligger i lä jämfört med mina barbershopkompisar. ROS skulle behöva ruskas om lite, lägga notpärmen ibland och släppa fram teaterapan i sig. Dessutom är det synd att vi alltid är svartklädda på scen. Varför inte något rött, så att vi smittas av energin och glädjen i den färgen. Dessutom passar den till julshowen 🙂 Fast det är kanske tur att jag inte sitter i klädkommittén. Det finns nog många konservativa krafter i kören som skulle tycka att jag var heljobbig. Det är kanske tur att jag är så fullt upptagen med att lära mig noterna :-).

Vem förtjänar att leva?

november 11, 2009

I natt avrättades krypskytten John A Muhammad för mordet på Dean H. Meyers, en av tio människor som sköts i Maryland, Virginia och Washington under tre skräckfyllda veckor i oktober 2002. Fastän det är det enda mordet han är dömd för, tycks det inte vara någon som tvekar om att det är han som sköt alla de andra offren också. Det var onekligen fruktansvärda brott. Det är inte mycket att diskutera.

Men att ingen diskuterar själva straffet tycker jag är desto märkligare. Inte ens på CNN, som jag tycker är liberalt för att vara USA och där reportrarna är rätt pigga på att låta sina åsikter skina igenom.

Virginias guvernör Tim Kaine, som är demokrat och tidigare har sagt att han är emot dödsstraff har tillåtit flera avrättningar utöver denna. I ett uttalande till New York Times sa han:

“I find no compelling reason to set aside the sentence that was recommended by the jury and then imposed and affirmed by the courts. Accordingly, I decline to intervene.

Den polisman som intervjuades i CNN konstaterade lakoniskt att Mr Muhammad har inte rätt att leva. Då undrar jag: vem har egentligen rätt att leva? På vilket sätt har vi förtjänat denna ynnest? Lika lite som vi har jobbat ihop till något slags rättighet att få vistas på jorden, lika lite har vi rätt att ta andras liv. Oavsett vilka illdåd de har gjort.

Bland de demokratiska länderna är USA ganska ensamt om att utöva dödsstraff. Nationen befinner sig i så tvivelaktigt sällskap som Kina, Irak, Iran och Saudiarabien. (Läs mer om dödsstraff i USA!)

Att hitta argument mot dödsstraffet är lätt. Det har visat sig att många av de som avrättats i själva verket var oskyldiga. I USA är det nästan alltid svarta män från fattiga förhållanden som avrättas. Och de har aldrig råd med någon stjärnadvokat. Flera förståndshandikappade har också avrättats. En enda oskyldig avrättad borde vara skäl nog till att avskaffa denna barbariska sedvänja.

Inte heller har dödsstraffet någon avskräckande verkan, eftersom man inte kan se något samband mellan dödsstraff och låg brottslighet.

I stället fyller avrättningarna bara funktionen av blodtörstig hämnd.

I ett land där så många är djupt troende kristna tycker jag att man i alla fall skulle kunna ställa frågan: Vad skulle Jesus tycka om dödsstraff?

Och oavsett om man bekänner sig till någon religion eller: hör blodtörstig hämnd till 2000-talet? Har inte mänskligheten kommit längre än så?

Se även:

GP

DN