Archive for september, 2009

Svart och vitt

september 30, 2009

Här i USA rasar debatten vidare om public health care’s vara eller icke vara. Tonläget är minst sagt uppskruvat och ett bottennapp var när en person startade en Facebook quiz: Tycker du att Obama bör mördas? Svarsalternativ: Ja, nej, kanske, eller ”bara om han rör min sjukvårdsförsäkring”. Otäckt.

Men jag sedan jag flyttade hit har jag börjat förstå att det inte bara är egoistiska, ärkekonservativa typer eller facebookgalningar som är negativa till Obamas reformförslag. Ett argument mot reformen är att landet inte har råd som det ser ut nu. De vill inte lämna över ett land som är ännu mer skuldsatt till kommande generationer.

Ett annat argument är att politikerna har misskött så många andra viktiga frågor och många är korrupta. Så hur ska man då kunna anförtro dem något så viktigt som sjukvården?

Först tänkte jag att det funkar väl hyggligt så som vi har det hemma. Och inte är väl våra politiker särskilt korrupta… Eller…
Men så läste jag detta:

http://www.dagensps.se/artiklar/2009/09/30/72014980/index.xml

(Särskilt intressant att skatteutskottets ordförande tyckte det var OK att låta sig mutas av ett företag.)
Och helt plötsligt erinrade jag mig en hel massa andra exempel, en viss Tobleroneköpare, nattklubben Tabu, ett sommarhus på Österlen, ett tvätteri i Alingsås osv osv osv).

Min poäng? När man kommer till ett nytt land är det så lätt att se allt som man tycker är knasigt och tänka att det där gör vi väl ändå mycket bättre i Sverige. Men allt är inte så svart och vitt som det först kan tyckas. Att bo utomlands är en träning i att hejda sig innan man börja uttala sig självsäkert och patriotiskt om saker och ting. Inte bara för att undvika att såra folk, utan för att det faktiskt finns mer än en sida av det mesta här i livet. Självklart? Jo kanske det, men det är inte så lätt som det låter!

Osannolikt sammanträffande!

september 28, 2009

Måndag, mitt i terminen. Full fart. Idag har det kommit ett par riktiga störtskurar och stormat till. Snart kan i alla fall inte Fredde cykla till skolan. Det är mycket väder här! Och det är redan halvmörkt när han trampar iväg.

Vi är uppe vid sex-tiden varje dag. Eftersom barnen underkänt sina skolluncher som alldeles för onyttiga så är det lunchväska som gäller varje dag. Där är jag kanske lite curling-morsa, för jag har inte hjärta att kräva av dem att de ska gå upp ännu tidigare, så jag fixar den åt dem. Jag har ju i allmänhet inte någon särskild tid att passa på morgonkvisten. Såhär ser det ut när präktiga svenska morsan gör en fullkornsmacke-lunch!

lunch

lunch

Om det ser skumt ut, det där slemfärgade på den lilla burken, så är det en termoburk, som man kan lägga in i frysen och sedan ha mackan i, lagom tempererad för att hålla sig fräsch. Alltså inget slem 🙂

dogsMendon Ponds Park

Jag har blivit kontaktad av en tjejkvartett, vars lead flyttat från stan. De fick mitt namn från en av dirigenterna jag varit i kontakt med och vi har mailat fram och tillbaka och kommit överens om att träffas och sjunga. Idag fick jag ett mail från en av dem som undrade om jag möjligtvis varit i Mendon Ponds Park igår. Hon hade nämligen sett ett par, där kvinnan såg så svensk ut och hon tyckte hon kunde spåra en aning svensk accent när vi talade. Och visst var det oss hon sett! Vad är oddsen för det? Det bor över en miljon människor i Rochesterområdet och Mendon Ponds är ett jättestort friluftsområde…

Alla dessa prylar

september 27, 2009

Nu har jag sett en pryl som jag faktiskt tycker är jättekul, ett par år efter att alla prylnördar upptäckt den visserligen, men ändå. John har fått sin jobbmobil som är en iPhone. Jösses att en telefon kan vara så läcker! Jag förstår varför iPhone-ägarna är så kära i sin lilla pryl och går och leker med den jämt. Det är nog lätt att bli beroende där…

Eftersom ingen av oss hade social security number när vi försökte skaffa oss mobiler här, fick vi den allra sämsta dealen man kan få. Trots 4000 kr i deposition plus en massa snåriga avgifter samt bindningstid på två år, fick jag och barnen tre jättefula mobiler, som man visserligen kan ringa och SMS:a med men absolut inget annat. Och man kan inte använda dem utomlands eller ringa till Sverige. Till det får vi ha våra gamla svenska mobiler… Nä, en liten iPhone skulle suttit fint i stället! Här kikar vi på min blogg i mobilen :-).

iPhone

iPhone

En annan kul pryl är Scrabbles, alltså Alfapet fast på Engelska. Fast man inser att åratal av korsordslösande på svenska satt sina spår. Man är inte lika fiffig när det ska spelas på engelska.

Scrabbles

Scrabbles

Och slutligen till den största prylen som är ”på tapeten”. John har nu, efter två månader, fått en tjänstebil. Första tyckte arbetsgivare att de inte hade leasingbilar på firman, så John skulle leasa privat. Men då var det avsaknaden av social security number som spökade. Det gick inte alls. När han fick detta magiska nummer, så var det avsaknaden av ”credit history” i landet som gjorde att han inte kunde anförtros ett leasingkontrakt. Han har förresten fått avslag på en kreditkortsansökan (som han trodde var ett vanligt kundkort, han vill ju inte ens ha kreditkort!) just på grund av detta. Men det är ju inte bara credit history vi saknar i USA – vi har ju ingen ”history” alls här. Hallå! Ja, det hela löstes genom att företaget kom på att de visst har tjänstebilar i alla fall. En hel massa faktiskt. Så nu har även John en sådan och slipper köra hyrbil hela tiden, vilket ju är lite onödigt dyrt…

Ett svensk-amerikanskt dollargrin?

Ett svensk-amerikanskt dollargrin?

Ridning med förhinder

september 25, 2009

Igår fick även Lollo provrida den häst som vi blivit erbjudna att hyra. Tyvärr gick hästen lite konstigt. Det gick inte så bra att galoppera. Ägaren Jill måste först utreda om det är något som är fel, eller om hästen bara hade en tillfällig svacka. Söt är hon i alla fall, den lilla Classy:

Classy

Jag fick rida Lollos kära Ben. Dessa quarterhästar är inte riktigt som dem vi är vana vid. Man måste vara helt fjäderlätt på handen annars går de inte gärna framåt alls. Jag kämpar med det där, men det går väl sisådär. Nåja, det är alltid trevligt med ridning.

Ben

Hickory Creek är mysigt för att det är så litet och Jill och Craig som driver det är väldigt rara. Än så länge kan vi rida utomhus, men inomhusmanegen som vi väl lär få hålla oss till under vinterhalvåret är rätt liten. Nåja, den tiden den sorgen.

Båda

Morddrama på 33 Chelsea Park

september 24, 2009

Här har varit ett visst tumult! Det såg ut som om Silver lekte med en av sina små leksaksmöss. Men det visade sig att han fångat en riktig mus. Den spelade död. Hela familjen blev lite småhysterisk – vad gör man med en mus i huset???

Lurigkatt

Det slutade med att den blev utsläppt i trädgården. Fast egentligen borde kanske någon slagit ihjäl den. Enligt Fredrik var ena ögat borta…

Fredrik var väldigt illa berörd och tyckte synd om musen.

Jag tyckte också att det var rätt läskigt. Men mest av allt undrade jag hur i hela fridens namn vi hade fått in en mus i vårt hus. Och jag var också lite förvånad över att vår bekväme lille katt faktiskt kunde fånga mus. Även om jag inte borde vara förvånad – han kan ju vara snabb som blixten ibland.

Silver var ganska stolt över sin bragd och förstod nog inte varför hans människor betedde sig så underligt.

Oskyldig katt

Oskyldig katt

– Hallå, det är faktiskt min natur att fånga möss!

Blondinbella – beware!

september 23, 2009

Ska det här bli en shoppingblogg kanske? Har Blondinbella anledning att oroa sig för konkurrens från mig? Alla som känner mig vet ju att jag är rätt svår på shopping…

Nä, det är väl ingen som oroar sig för att jag slagit huvudet i väggen och blivit personlighetsförändrad. Och inte lär dagens shoppingfynd få dagens ungdomar att rusa till boutiquerna.

Körkläder

Men så här är det: Jag var tvungen att skaffa en lång, svart kjol, för det är vad damerna i Rochester Oratory Society har på sig på konsert. De första har vi 8:e, 10:e och 11:e oktober, så det var dags att fixa detta. Detta ska jag alltså ha på mig då. Inte lika färgglatt och glittrigt som inom barbershopvärlden…

Vilken shoppingtur det blev!  Lång, svart kjol är inte precis något som jag kommer att använda vid något annat tillfälle, så jag tänkte kika i second-hand-butiker. Fram med gula sidorna och en karta! De såg ut att ligga centralt i Rochester. Då tänkte jag inte på att det finns många gator som är åtskilliga kilometer och till och med flera mil långa. Så det blev en LÅNG seightseeing tur , både i de mer skabbiga kvarteren, vissa väldigt tjusiga områden och så några mer pittoreska med en massa udda butiker – loppis, tarotbutiker och sådant.

Secondhand

Och visst fanns det svarta långkjolar i secondhand affärerna, vilket jag inte direkt hade trott – det känns ju inte så modernt för att uttrycka det milt. Men tyvärr måste de, enligt körens direktiv, nå ända ner till skorna. Och med mina älgben (?), var alla kjolar för korta. Till sist gav jag upp och styrde kosan mot mataffären. Då plötsligt dök The Dress Barn upp i synfältet och där hade de minsann en som var lång nog.

Jag har gjort en spännande analys av världens klädstorlekar. Hemma i Sverige är jag en typisk Medium. I Asien är jag en klockren Large eller möjligen Extra Large. Här i USA däremot är jag en Small alternativt Extra Small. Intressant. Med tanke på att jag är över medellängd och inte undernärd, så är det märkligt att jag skulle vara så pytteliten. Min genialiska slutsats är att handlarna här vill få folk att känna sig mindre och nättare än vad de är. Men den lätte gick jag inte på ;-).

Här en bild från gårdagens körövning, när närmare 140 personer intar sina platser.

Kör

Snälle dirigenten Eric poserade lydigt viftande med sin dirigentpinne, men de bilderna blev så kassa, så det får bli en bild utan rythm-stick.

Eric

Idag har jag också provridit ett litet gulligt svart sto som vi kanske får för oss att hyra. Lollo ska också få provrida. Och så får vi väl ta oss en titt i plånboken. Rapport följer så småningom!

Canyon, kiltar och en chipmunk

september 20, 2009

Flodfåra

Vilken härlig lördagsutflykt! Letchworth State Park beskrivs i guideboken som Östra USA:s motsvarighet till Grand Canyon. Nu tror jag i och för sig att Grand Canyon är ännu mer speciell och storartad, men detta var ändå väldigt vackert och imponerande. Betydligt mer grönskande än den kändare dalen. De första gula löven har börjat synas nu och snart är det nog en explosion av färger.

löv

Dagen började svalt, med bara sju grader, fast strålande sol, då vi hade vår tidiga morgonridlektion på Lehman Farms. Men vi fick snabbt upp ångan och det är toppen att vi fortfarande kan rida utomhus. Allt eftersom dagen fortskred klättrade kvicksilvret  upp till 20-strecket igen. Och i solen kändes det betydligt varmare.

Fallnärbild

Man kan vandra  flera mil i Letchworth State Park, men vi nöjde oss med att först ta oss en picknick, sedan köra längs vägen som går genom den avlånga parken och stanna till vid olika fina utsiktsställen, för att sedan ta en promenad på ett par kilometer i parkens sydligaste del. Där är det allra vackrast och det är där vattenfallen och de mer spektakulära vyerna finns.

Över det största vattenfallet går en tågbro kanske 100 meter upp i luften. Att gå ut på den bron för att lyckas få den allra bästa utsikten och några foton med fågelperspektiv var kusligt… Benen började wobbla lite…

Fågelperspektiv

Vi såg inte mindre än två bröllopssällskap. Här är ett gäng med skotska anor gissar vi inte alltför djärv eftersom vissa av karlarna var utstyrda i kilt. Med starkt förstoringsglas kan den nyfikne kanske identifera dem nedan 😉

bröllop

Några som är väldigt svårfångade på linsen är de kvickfotade små jordekorrarna (Piff och Puff). Men å så söta!

chipmunk

Gatlopp och läxstress

september 18, 2009

Då har vi avverkat två skolors öppet-hus på två kvällar, Lollos Calkin’s Road Middle School och Freddes Sutherland High School. I båda fallen fick vi gå runt enligt en komprimerad version av barnens schema och möta lärarna i tur och ordning. I respektive klassrum berättade de om sin undervisning.

Lärarna är mycket entusiastiska och ambitiösa. Flera av dem är väldigt moderna och duktiga på att använda IT och andra hjälpmedel för att få undervisningen mer intressant. Alla har mer eller mindre innehållsrika egna hemsidor med extra läsning och läxinformation.

Men vi förstår också varför barnen är stressade! Vi fick göra samma gatlopp som de brukar göra genom korridorerna på 3-4 minuter. Fastän vi inte behövde hämta böcker i något skåp var det knappt med tid.

Alla lärare pratade om att de i stort sett ger läxor varje dag. Barnen har inte gjort läxor i alla ämnen varje dag, så antingen överdriver lärarna lite eller så har barnen inte uppfattat alla läxor som ska göras. Kanske en kombination av båda alternativen? Så då blir det väl helt enkelt till att kolla själv då. Det blir många lärarhemsidor som ska besökas varje dag…

Uppsidan av det hela är förstås att barnen kommer att lära sig ofantligt mycket.

Om någon tycker att det är snålt med foton numera, så beror det på att jag förlagt min lilla Ixus-kamera. Den är som uppslukad av jorden. Jag har letat på alla rimliga ställen och därefter orimliga ställen för att slutligen övergå till det resignerade stadiet med förhoppningen att den dyker upp av sig själv. Får väl plocka fram min systemkamera så länge, men den är inte lika behändig att ha med till vardags.

Strypt katt

september 15, 2009

Funderade allvarligt på att byta till altstämman igår. Vi jobbar med Beethovens 9:e symfoni, An Die Freude. Många har väl tvingats tralla den i skolan (”Glädje sköna gudagnista, dotter av Elysium osv). Men att sjunga den i sin helhet – det är en annan femma. Den är verkligen inte lätt och det värsta är att den är JÄTTEhög.

När jag övade hemma, lät det som om någon försökte strypa Silver. Fast på körövningen var det aningen lättare, när man har alla andra runt omkring sig och sjunger ut för full hals. Och det var allt vissa andra som sjöng med lite strypt-katt-sound också… så jag kanske inte ska ge upp än.

Jag återlämnade noterna till barbershopkören och berättade att jag inte kommer att sjunga med dem. De blev mycket ledsnare än vad jag hade trott. Dirigenten hade hoppats på någon att dela den uppgiften med. Kören har haft det kämpigt bland annat med dödsfall och ytterligare en som kämpar mot cancer, . Så det kändes ganska förfärligt faktiskt. De är verkligen väldigt rara människor och det hade egentligen känts bra att få träffa dem varje vecka. En 150-mannakör är inte samma sak.

I helgen var vi på Clothesline Festival, som är en jättestor konstfestival med musik och prova-på verkstäder samt 400 konstnärer från hela staten som ställer ut tavlor, foton, keramik, glas och annat. Det var riktigt imponerande. Vi kom hem med diverse olika foton och målningar att pryda våra kala väggar med. En dam förevisade en fiffig silversmidesteknik med ett slags metallgranulat utblandat med en formbarmassa som försvinner när man bränner blandningen och vips har man en silver (eller guld-) figur. Lollo blev genast intresserad av att gå en kurs hos henne.

I skolan är det full fart. En massa läxor varje dag och en massa papper som ska skickas fram och tillbaka och skrivas på. Alla lärare har egen hemsida som de förväntar sig att elever och föräldrar ska titta in på. Det är inte lätt att få överblick över det hela. Lollo är väldigt stressad över allt. Fredrik tycker att det allt är kul och oroar sig inte så mycket.

Luftat stämbanden

september 12, 2009

Första repetitionen med Rochester Oratory Society – en kör med 145 sångare – idag. Det var en häftig upplevelse!

Jämfört med att sjunga i en barbershopkör är det MYCKET som är annorlunda, vilket ju inte var så otippat. För det första sjunger vi klassiskt musik. Idag arbetade vi med stycken av Brahms. Ganska svåra, i alla fall när man som jag aldrig sett noterna förut och sopranstämman ligger bitvis högt. Men det gick bra tycker jag.

Som jag misstänkte, har de stolar att sitta på och så fort man inte sjunger så sitter man ned. Jag är ju van att stå upp i stort sett hela tiden under en tretimmars övning. Oftast stod vi upp när vi sjöng i alla fall, men ibland fick man sitta och sjunga och det är inte så lyckat när man ska baxa sig upp på ett höga A – då behöver i alla fall jag lite stöd från kaggen!

Sen är det kul att det är blandad kör. Det var länge sedan jag sjöng med några karlar.

Dirigenten är ett superproffs, fast av det vänliga slaget. Hade jag vetat vad mycket meriter han har i sitt CV hade jag kanske varit jättenervös för att gå på audition till honom, eller kanske inte ens vågat mig dit alls. Men lyckligt ovetande som jag var, så var jag helt obekymrad över att jag inte tagit med någon aria att sjunga upp utan en fransk visa av Edith Piaf (det skulle vara något utländskt)  eller att jag inte hade koll på vilken stämma jag borde sjunga (hade lärt in altstämman till auditionstycket fast han tyckte att jag borde sjunga sopran) eller egentligen ingen koll alls. Fast rätt noter sjöng jag i alla fall både på Lizst och Piaf. Tror jag.:-).

Det jag ser fram emot mest av allt, är när vi ska ha konsert tillsammans med Rochester Symphony Orchestra. Det blir nog helt fantastiskt. Men fram till dess blir det mycket att lära in. Synd att pianot står kvar hemma i Sverige…